Läs först det här citatet:

"I dagarna avgick Anders Alkewall, kristdemokratisk fritidspolitiker i Vellinge, efter år av hot och trakasserier för att ha förslagit en utredning i syfte att kunna ta emot 2-3 ensamkommande barn. Över alla politiska och ideologiska skiljelinjer ser jag Alkewall som en förebild som till skillnad från övriga vellingepolitiker vågat, och varit villig, att arbeta för en flyktingpolitik värd namnet. Alkewall avgår med hedern i behåll."

Man skulle kunna tro att det är skrivet av en annan kd-politiker. Men det är faktiskt Maria Ferm, språkrör för Grön ungdom, som på det här sättet hyllar en annan politiker - över de traditionella blockgränserna till och med.

Hon skriver en debattartikel på Politikerbloggen.se.

"Svenskkontraktet" var föremål för debatt på moderaternas framtidskonvent.

Prästen Lars B Stenström har gjort ett underbart förslag till hur kontraktet skulle kunna utformas.

Vad sägs till exempel om att alla nyanlända svenskar får lova att:

"... eftersom det råder åsiktsfrihet i Sverige bör jag göra mitt för att det ska vara fritt från fel åsikter och galna uppfattningar i viktiga frågor."

Hur många av er läsare använder i dagligt tal ordet "dagis"?

Ni som har barn på förskola, till exempel, säger inte ni ibland på morgonen, typ: "Du kommer väl ihåg att det är du som hämtar på dagis i dag, va?"

Jag har själv inga små barn, så jag vet inte. Men jag föreställer mig att det är så.

Orsaken till att jag frågar är att jag fått ett brev från en person som själv arbetar på förskola. Hon skriver: "Jag tycker det är konstigt att nyhetstidningar inte har förstått att dagis existerar inte längre. Det heter FÖRSKOLA. Dagis slutade existera i och med att förskolan fick en läroplan 1998. 10 år har gått utan att dagis existerar och ändå använder ni det. Det är en förnedring för oss som arbetar i Förskolan."

Det här är en vanlig kritik, som dyker upp på de flesta redaktioner när man skriver "dagis". Faktum är att vi för det mesta på Dagen, liksom jag vet att man gör på andra tidningar, i de allra flesta fall använder ordet förskola.

Men jag undrar bara: inte har väl ordet dagis försvunnit helt ut ur svenska språket?

Och min åsikt är att tidningssvenska är nutidssvenska.

På grund av teknikstrul kunde jag inte blogga på förmiddagen.

Jag har rapporterat på nyhetsplats om debatten hittills.

 I denna stund håller Fredrik Reinfeldt sitt avslutningstal och sedan är moderaternas framtidskonvent över.

Han ironiserar just nu över vissa väljares reaktioner en tid efter senaste valet "De gör ju vad de lovat, något helt nytt i svensk politik!"

Men det verkar inte vara några nyheter i talet.

Jag upptäckte att hotellet vi håller till på inte är något idealiskt "mingelställe". Det är ett höghus, där förhandlingarna äger rum på plan minus 1 och pressrummet är på våning 8.

Man träffar flest folk i hissarna, känns det.

Med dessa reflektioner avslutar jag (antagligen) rapporteringen från denna stämma.

Moderaterna ställde sig enhälligt bakom förslaget till ny integrationspolitik. En del justeringar gjordes i detaljer, men i stort sett köpte ombuden på partiets framtidskonvent förslagen.

Inte heller det i medierna diskuterade "svenskkontraktet" vållade någon debatt.

Grundtanken är att förstärka möjligheten - och skyldigheten - för nya svenskar att försörja sig själva. Bidragstänkandet ska bort.

(Jag återkommer på nyhetsplats med en lite utförligare rapport)

En detalj som jag skrev om före lunch - personliga avtal med framgångsbonus - kom tyvärr inte upp till beslut. Det finns i en delrapport till den stora arbetsgruppen och här röstar man bara om den "stora" gruppens frågor. Jag vet inte riktigt varför man gör så, här finns en massa detaljfrågor som säkert kommer att dyka upp som moderat politik i någon form.

Den delrapporten känns för övrigt till vissa delar som ett plagiat av folkpartiets årliga rapport om utanförskapsområden.

Han lät nästan biblisk, MUF-ortdförande Niklas Wykman, nyss i talarstolen. "Det måste alltid finnas en tid för förlåtelse" sa han.

Han invände mot förslaget att svenskt medborgarskap skulle kunna återkallas. Det invände han bestämt mot, man ska alltid känna trygghet med att man fått ett medborgarskap.

Han fick mothugg av justitieminister Beatrice Ask som ansåg att människor som gör svenska pass till en handelsvara måste straffas på något sätt.

I hissen upp till pressrummet på åttonde våningen står ett anslag där gästerna varnas för att i kväll, fredag blir det fest, till klockan ett.

Det brukar vara så på partikonvent. Men lördagens program börjar redan 8.30, så de kan inte hålla på hela natten.

När jag står hemma en vanlig söndag förmiddag och väljer vilken tröja jag ska ha på mig i kyrkan så brukar det bli ungefär "Nej, den brukar Svenne ha" eller "den kanske Kent har i dag". Vi som handlar det mesta av kläderna på Kapp-Ahl har sådana bekymmer.

Som jag gissade i morse blev det inga problem här, på de välklädda politikernas konferens.

Och denna kommentar betyder absolut INTE att jag föraktar människor med god klädsmak. Det är ren och skär avundsjuka.

Det är ett tuffare tonläge än tidigare när moderaterna diskuterar integrationspolitik.

Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, inledde samtalet sa bland annat:

- Om man inte står ut med en stark individualism, långt driven jämställdhet och att barn och kvinnor har rättigheter som står över familjens huvud - då ska kanske inte Sverige vara målet för invandring. Han menade att det skulle vara solklart att i Sverige är det svenska lagar som gäller.

Den arbetsgrupp som jobbat med integrationsfrågorna representerades av bland andra Elisabeth Svantesson. Hon gjorde en del påpekanden om det i förväg omdiskuterade "startkontraktet", det kontrakt som är tänkt att skrivas mellan staten och den nyanlände.

Men när det gäller att dra in ersättningar så ska det inte gälla det avsnittet som handlar om att den nyanlände ska få full information om vilka skyldigheter och rättigheter man har i Sverige.

I debatten fick socialdemokraterna skulden för att man genom sin misslyckade invandringspolitik gav grogrunden för sverigedemokrater. Annicka Engblom var övertygad om många som röstat på sd gjort det i protest mot denna politik men att förslaget som nu presenteras är en human integrationspolitik som vrider det vapnet ur händerna på sd.

Sjukvårdspolitiken gick snabbare att debattera och besluta än man räknat med, så nu har moderatkonventet ajournerat för lunch, nästan en timme tidigare än planerat. Det kanske inte är så mycket att diskutera, alla vill vi ha en bättre sjukvård. Det är väl egentligen ofta pengarna som hindrar, bristen på sådana alltså.

Mest konkret är man kring att vårdgarantin bör skrivas in i lagen, liksom även tidsgränser för väntan på provtagning och utredningar.

Efter lunchuppehållet blir det nog mer debatt, då handlar det om integrationen. Det är väldigt mycket fokus på "utanförskapsområdena", det vill säga vissa bostadsområden.

De som bor där ska till exempel kunna teckna "personliga avtal med framgångsbonus". Det kan gälla att man avhåller sig från kriminalitet, att man ansvarar för att ungdomar i ett område sköter sig, eller bara att man ser till att söka jobb. Uppfyller man villkoren så får man framgångsbonus, det framgår inte hur mycket pengar det handlar om.

Uppmuntra företagande i de här områdena är en annan del av detta.

Men mer om detta efter lunch, alltså.

Nu har vi haft besök i pressrummet av partisekreterare Schlingmann.

Det är ganska mycket pressfolk här. Det märks att det är regeringspartiet (jo, jag vet att det finns fler regeringspartier, men ibland upplevs det som att det är ett, inte minst på en sådan här stämma.)

Per Schlingmann sa bland annat moderaternas utmaning inför 2010 års val blir att medverka till en allians som är "mer allians" än 2006 och ändå ger plats för de olika partiernas särprägel. Han ansåg att styrkan är att man inte går ihop organisatoriskt, utan politiskt.

I talet sa han att han ville ha ett rättvisare Sverige, vad menas med det, undrades det.

Där framgick att han känner en viss oro över att alliansen inte uppfattas som rättvist, det är ett begrepp som framför allt socialdemokraterna gynnas av. Rent konkret ville han satsa på förskolor och skolor inte minst i "utanförskapsområden".

Är det rättvist att de som är latare har det sämre, undrade någon.

- Nej, inte alls. Det handlar om att ta hand om människors egen kompetens. Jag skulle vända på det: Ansträngningar ska löna sig.

Det handlar alltså om två dagar Framtidskonvent för de nya moderaterna. Det finns flera programförslag att ta ställning till, varav det som kanske är mest kontroversiellt, i all fall mest diskuterat i förväg, är förslaget om ett särskilt kontrakt för nyanlända svenskar. De ska kunna visa att de vet vilka värderingar som Sverige bygger på.

Det börjar med sjukvårdspolitiken, något som Filippa Reinfeldt tar hand om. Hon startar med ett hemskt exempel på hur dålig sjukvården var på 1800-talet, förr hennes egen mormor Rut, för att belysa ämnet kvalité i sjukvården.

Men också med ett ganska färskt exempel på att allt inte är så lätt i dag heller, om man är sjuk, i det här fallet reumatiker, både lidande och utanförskap.

Hon vill införa en nollvision för skador i sjukvården.

Det har ju inte fungerat i trafiken, men det kanske lyckas bättre i vården.

Sverige behöver moderater som tar ansvar, sa partisekreterare Per Schlingmann när han invigningstalade nyss på moderasternas partikonvent. Jag anlände nyss tillsammans med ett gäng moderater som också fastnat i pendeltågsförseningen och trängdes i säkerhetskontrollen in till hotellet i Sollentuna.

Synd att tv-programmet "Förlåt nig", inte längre finns, sa Schlingmann. Annars hade Mona Sahlin kunnat använda det för att säga "Förlåt mig, Lars Ohly!"

Och Lars Ohly för tankarna till tv-programmet "Ensam mamma söker"..- "Ensamt parti söker"

Han hoppades också att se oppositionen i "Lyxfällan", så de kunde sanera sin ekonomiska politik.

Den typen av skämt ger många skratt och applåder, i uppvärmningen.

Om ni, mot förmodan, har missat moderaternas nya förslag om att nyanlända svenskar ska skriva på ett kontrakt om att de begriper hur vi andra tänker och tycker i det här landet, så finns här några länkar:

DN Debatt

Newsmill debattsajt

En annan intressant artikel i helgen är Hennes & Mauritz styrelseordförande Stefan Persson, som argumenterar för att ge företagen avdragsrätt för gåvor till "oegennyttig verksamhet".

Den frågan är inte alls lika het som den förra. Men nog så intressant för Folkrörelse-Sverige.

Jag fortsätter botanisera i rapporten "Regeringsskifte" (Holmberg, Oscarsson- Norstedt juridik). Den handlar om valet 2006.

Fråga mig inte hur man gjort, för det är för krångligt att redovisa i en bloggpost, men författarna har analyserat väljarnas "åsiktsdimensioner" inom ett antal områden.

När det gäller att vara moralliberal respektive moralkonservativ hamnar miljöpartiet och vänsterpartiets väljare i en grupp för sig på den liberala flanken (värde 19 på en 50-gradig skala). Närmast de två partierna kommer moderater (23), därefter s-, c- och fp-väljare (alla 24) och sedan sverigedemokrater (27) och mest moralkonservativa är, inte oväntat, kd-väljare (34).

Men att just moderater ligger "till vänster" på en sådan är skala tycker jag är intressant och stämmer med bilden att de så kallade "värdekonservativa" inom partiet får allt mindre utrymme.

Jag läser en intressant bok, från valforskarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg, Regeringsskifte, en 389-sidig analys av valet 2006.

Mycket av det är presenterat förut, bland annat har ett flertal avsnitt resulterat i nyhetsartiklar i Dagen, om hur de kristna väljarna ser ut, hur "moralfrågor" blivit mindre intressanta för de flesta, med mera.

Men nu får vi så att säga hela bilden.

Jag har lärt mig ett nytt uttryck: "maximal elektoral potential".

De måste ha haft kul när de tillverkade det begreppet, de kära statsvetarna...

Självklart betyder det att man kan mäta partiernas maxgräns för hur starka de är bland väljarna.

Det gör man genom att utröna inte bara vilket parti man röstar på utan också vilket eller vilka partier man kan tänka sig rösta på.

Då finner man till exempel att folkpartiet fick 7 procent i valet 2006, men hade en potential på 20 procent, nästan tre gånger så mycket alltså. De stora partierna kom närmare sin potential. S nådde 35 av 46 och m nådde 26 av 36 potentiella procent. Kd nådde halvvägs, 6 av 12 procent.

Bara ett parti nådde sin fulla potential: Sverigedemokraterna nådde 2 av 2 procent. Men allt detta gällde 2006. Hur potenta partierna är i dag är det ingen som vet.

Att regeringen varit nära att spricka, på fråga om en ny äktenskapslag, märks inte i väljarstödet. Det är en slutsats man kan dra av den opinionsmätning från Sifo som presenteras i tre morgontidningar i dag.

Kristdemokraterna får 4,3 procent, en marginell förändring på plus 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. För att alls ha någon betydelse skulle förändringen behöva vara mer än 1,3 procentenheter.

Ingen av tidningarna publicerar (i alla fall inte på nätet, vad jag kan se) mätperioden. Men i Sifos egen presentation framgår att det är 3-13 november. Det var den 5 november som Fredrik Reinfeldt förklarade att regeringen misslyckats med att komma överens om könsneutrala äktenskap, för att kd satte sig på tvären.

Å andra sidan kanske detta var att vänta. De som stöder partiets linje så mycket att det har betydelse för val av parti, de har inget annat parti att gå till.

Resultatet tyder på att det här inte är en fråga som engagerar "vanligt folk" jättemycket, annars skulle det kanske ha påverkat moderaternas siffror mer. En intressant följdfråga är: Intresserar den "vanligt folk" i kyrkorna?

För några veckor sedan tog folkpartiet det unika beslutet att det inte finns något förhandlingsutrymme i regeringen kring frågan om en ny äktenskapslag. I den vevan pratade jag med deras gruppledare Johan Pehrsson. Och jag förstod att det var ett ultimatum från några av de egna ledamöterna som låg bakom. Han nämnde bland andra Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, som tillsammans med några ledamöter från moderaterna och centern helt enkelt hotat med att rösta med oppositionen om regeringen inte kom till skott i frågan.

Detta faktum, plus statsministerns beslutsamhet att den här frågan ska drivas igenom under den här mandatperioden, är främsta orsaken till att frågan nära på höll på att spräcka regeringen.

Nu verkar det som om Barbro Westerholm slår till igen. Hon ställer motsvarande krav på regeringen i frågan möjligheter för ensamstående kvinnor att få barn genom insemination. Även här är det kd som är ensam motståndare. Om det inte kommer något genombrott från regeringen är hon beredd att rösta med oppositionen, uppger Tv4.se. Hon behöver bara tre borgerliga med sig på detta.

Att just Barbro Westerholm törs sätta sig upp mot partiledning och allians är inte så konstigt. Hon är 75 år och tillhör alltså riksdagens seniorer. Då har man inte någon karriär att ta hänsyn till utan hon kan, om hon vill, agera helt efter eget tycke.

Göran Hägglund säger nu själv till Dagen (se nyhetstext) att uppgifterna om att statsministern skulle ha hotat att sparka ut kristdemokraterna från regeringen, är helt fel.

Och han var ju med så han bör veta och det finns ingen anledning att tro att han inte talar sanning.

Jag skrev i min förförra blogg också om misstankarna att "kommunikationsstrategerna i regeringen", alltså i första hand moderaterna, skulle ha placerat nyheten om sprickan ii regeringen just på onsdagen, för att den i medieflödet skulle dränkas av USA-valet. Även detta förnekar Hägglund. I den frågan är det ju också  han som skulle vara förlorare på strategin, medan det finns alla skäl att tro att Reinfeldts närmaste vill att den här allianskrisen ska blåsa över så snabbt som möjligt.

I sammanhanget: all heder åt Aktuellt som på torsdagen tog upp den tråden och gjorde ett rejält inslag om hela frågan.

Charlie Weimers är KDU-ordförande och är tydligt profilerad i äktenskapsfrågan. Han stöder Göran Hägglunds linje fullt ut i motståndet mot det förslag alliansen nu lägger.

Några påståenden på Weimers blogg blir jag lite nyfiken på. Det är klart att KDU-basen kanske bara spekulerar. Men samtidigt har han förstås väldigt goda kontakter med sina partikolleger i regeringskansliet. Och möjligen är det så att Weimers säger det som ingen av de personerna kan säga, i alla fall inte offentligt, när han till exempel skriver:
"I måndags ställde Fredrik Reinfeldt därför Göran Hägglund i praktiken inför ett ultimatum. Antingen går du med på att riksdagen röstar igenom utredarens förslag eller så får Kd lämna regeringen.
Göran Hägglund valde det första alternativet."

Förklaringen skulle, enligt Charlie Weimers vara att Reinfeldt är rädd att förlora prestige:

"Sanningen är den att Fredrik Reinfeldt de senaste dagarna varit rädd. Han var inte beredd på det massiva stöd som Kd:s kompromissförslag skulle generera."

Uppdaterad fredag kväll: OBS Mer i detta ämne kommer inom kort! Med delvis andra uppgifter.

Varför presenterade regeringen sitt misslyckande i äktenskapsfrågan just i dag?

Frågan ställdes på presskonferensen med Göran Hägglund och han svarade att det var först nu som man var helt klar. Men han sa också att det var i går morse som partiledarna bestämde sig.

Fast så sent som i går eftermiddag förnekade Reinfeldt för en grupp journalister att man var klara.

Personligen tror jag att de varit klara med beslutet i några dagar, men att det passade bra att presentera en för alliansen så negativ nyhet samma dag som - det kunde kommunikationsstrategerna i regeringen räkna ut - medierna skulle vara fyllda av valresultatet från USA.

Strategin lyckades. Det blev ett par minuter i slutet av Rapport och samma sak i TV4 Nyheterna.

En dag med mer nyhetstorka hade en sådan tydlig spricka i regeringen varit förstanyhet.

Röda korset nobbade en annons i sin tidning, för att den var "för kristen".

Namnet till trots ska man inte tro att Röda korset är något kristet. Så därför kommer nästa steg nog att vara ett namnbyte: Röda plusset.

Moderaterna presenterade för någon timme sedan handlingarna till det framtidskonvent som partiet håller i slutet av månaden i Sollentuna. Jag har inte hunnit läsa det. Men jag har låtit datorn scanna det.

Nämligen efter vissa ord som jag var nyfiken på. Här nedan är min "träff-lista".

Arbete i olika kombinationer dominerar.

Obs att jag ur träfflistan plockat bort ord som "arbetsgrupp" "samarbete" med flera..

Hela dokumentet hittar man här.

Arbets/arbete 602 träffar

Vård              365

Skol/skola      192

Miljö              126

Skatt/skatter   122

Välfärd           72

Framtid          53  (*

Utanförskap  45

Klimat            35  (**

Respekt          22

Flykting          15

Rättvis/a         12

Religion          7

Moral             2

*) förutom "framtidskonvent" (185 träffar)

** ) inte företagsklimat och dylikt

Positionerna i debatten om ny äktenskapslag blir nu allt tydligare.

I dag skriver fyra kyrkliga ledare tillsammans med Humanisternas Christer Sturmark och förre s-ministern Morgan Johansson på SvD Brännpunkt att ett civilrättsligt äktenskap är den enda utvägen ur den nuvarande låsta positionen.

De kyrkor som representeras är Pingströrelsen, Katolska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet. Svenska kyrkan är fortfarande ett osäkert kort i sammanhanget och kommer att fortsätta att vara det. Jag tror att varken kyrkostyrelsen (den politiska ledningen av kyrkan) eller biskopsmötet (den andliga ledningen) på egen hand törs ta ställning i den här frågan. De är beroende av vad kyrkomötet tycker. Och det mötet har just avslutat årets session, så därifrån får man ingen hjälp.

Men Göran Hägglund kan ändå hävda att han har en stor del av kristenheten bakom sig när han nu kräver att en civilrättslig registrering av äktenskapet (eller om det nu kommer att kallas något annat i stället för äktenskap)

Kristdemokraterna verkar nu ha bestämt sin position i äktenskapsfrågan.

I alla fall att döma av den TT-intervju som Göran Hägglund lät göra i går.

Det uppstår alltid en viss osäkerhet om vad ett parti egentligen tycker när man släpper sina åsikter via en enskild intervju istället för ett tydligt ställningstagande eller en presskonferens.

Det här är ju inte heller en helt ny åsikt från Göran Hägglunds sida, han har förespråkat det här alternativet förut. Skillnaden är att han tidigare hållit öppet även för andra modeller.

Att Hägglund nu gör som han gör - alltså gör utspel via en TT-intervju - kan bero på att han var så kritisk mot folkpartiets partistyrelsebeslut för en vecka sedan, då man i praktiken låste partiets position i frågan. Därför vill kanske kd-ledaren inte kalla till presskonferens och slå fast en förhandlingsposition.

Så läget är nu detta i frågan om könsneutrala äktenskap: De tre andra borgerliga partierna vill följa utredningsförslaget, alltså införa en könsneutral äktenskapslag men kyrkorna får behålla vigselrätten och enskilda pastorer/präster får själv bestämma om de vill viga homosexuella.

Kristdemokraterna vill att staten tar hand om all registrering av samlevnad och kyrkorna fråntas vigselrätten. (Men det står förstås kyrkorna helt fritt att anordna ceremonier för de par som ingår äktenskap.)

Det här är ett intressant läge. Kd-modellen måste ses som det mest liberala förslaget, rent principiellt, att fortsätta bryta upp banden mellan staten och samfunden. Men det avvisas av alla de tre partier som brukar konkurrera om vem som är mest liberalt. För många folkpartister måste det vara direkt pinsamt att kämpa för att behålla - och delvis stärka - banden mellan kyrkan och staten.

Vi har tidigare här på dagen.se citerat en del bloggar i den uppflammande debatten om könsneutrala äktenskap. Här kommer några till, från båda lägren, och jag fyller på fler under dagen.

"Det är skillnad på att vara ett gift par och att vara ett äkta par."

Riksdagsledamoten Sofia Arkelsten.

"Det enda parti som opponerar sig är kristdemokraterna. Hägglund och hans partikamrater är värda allt stöd i detta."

Debattören och EFK-ordförande Stefan Swärd.

"Det ryktas att regeringen är på gång att lägga förslag om att införa en könsneutral äktenskapslag. Äntligen!"

Prästen och journalisten Helle Klein.

"Kristdemokraterna skall tvingas att acceptera könsneutrala äktenskap, hävdas i debatten. Varför i all sin dar skulle man behöva acceptera det?"

Birger Schlaug, "avdankad politiker" (enligt sin egen bskrivning)

"Om man förordar en separation mellan stat och religion så är det rätt ologiskt att kräva att staten skall definiera deras syn på begreppet äktenskap."

Daniel Sturesson, kd-bloggare.

Widar Andersson, chefredaktör Folkbladet (s), citerar jag utan länk, eftersom det är krångligt att länka direkt till inlägget på hans blogg:

"Kd får ge sig om äktenskap?

Enligt Ekot har regeringen nu kommit fram till att kristdemokraterna får anpassa sig till en proposition om könsneutrala äktenskap. Frågan är svår att hitta kompromisser i. Personligen trodde jag nog att de skulle skjuta den framför sig över valet. Väljarna lär knappast bry sig. Däremot är det skada för kd (och alliansen) att kanske mista ännu ett gäng kärntruppröster."

Jonas Morian (PromeMorian) är en av de mest profilerade s-bloggarna. Han är inte på något sätt talesperson för partiet. Men när han skriver om turerna i riksdag och regering i frågan om könsneutrala äktenskap - och hur s bör agera - då tror jag att han talar för den taktik som de flesta socialdemokrater står bakom:

"Det här sätter oppositionen och socialdemokraterna i en intressant sits. Rimligtvis så tycker man att ett förslag som ger vigselförrättare rätt att säga nej till homosexuella inte är tillräckligt bra. Men röstar man ned detta så skjuts frågan återigen på framtiden. Själv håller jag därför tummarna för att man röstar för ett sådant förslag - om det nu läggs, och sedan när majoritetsförhållandena i riksdagen ser annorlunda ut förändrar lagen igen."

Borgerliga ledamöter som vill övertyga sina kd-vänner i alliansen förnekar att det nu liggande förslaget är ett "första steg" på väg mot en större förändring. På den punkten känns deras argumentering inte särskilt trovärdig.

Frivilligheten för präster och pastorer att säga nej till homovigslar kommer helt säkert att ifrågasättas, om ett eller ett par år. Och blir det maktskifte ryker den direkt.

Det borde man kunna vara uppriktig om, även bland de borgerliga partierna.

(Lite mer bakgrund och fakta om den här frågan kommer i morgon.)

För några bloggposter sedan beklagade jag mig över en del kommentarer på bloggen. Det fick Johan Stenberg att undra: "Skall man uppfatta det som att du undanber dig kommentarer i fortsättningen?".

Nej, självkart inte. Men för mig är faktiskt kommentarerna en orsak till att jag ibland funderar på att sluta. Många av dem är kvicka, intelligenta och/eller kloka. Tack alla ni! Men andra är bara förvirrande, fördomsfulla och ibland helt obegripliga.

Som bloggare tänker man förstås att man har de kommentatorer man förtjänar. Sedan blir jag tröstad när jag läser andra bloggar och debattsajter och inser att kvaliteten på samtalet är högst varierande, även där.

Jag tror inte heller att de som kommenterar min blogg är representativa för Dagenläsarna. Jag känner personligen rätt många av våra läsare och de är förståndiga människor.

En annan typ av kommentatorer försöker tvärsäkert placerar in mig i ett politiskt fack. De senaste veckorna har jag blivit beskylld både för att gå kristdemokraternas ärenden och vara vänsteraktivist. Av någon kallades jag för att vara "illröd" och en annan skrev, den 13 oktober: "Bäste Boström, dina sympatier åt vänsterkanten lyser alldeles för starkt och det gagnar inte den kristna dagstidningen Dagen. "

Och så i dag beskylls jag av Andes Carlsson för min "ohöljda uppbackning av kristdemokraterna och kristdemokratiska politiker".

Ja, vad ska man säga om allt sådant, mer än att det är strunt. Och att det bevisar att somliga inte läser vad man skriver, utan läser in saker som inte står där.

Men det är också ett billigt debattknep. Genom att sätta etikett på någon vill man förringa och förminska den personen. En slags härskarteknik i det lilla formatet.

Så visst undrar man ibland... Men jag håller ut ett tag till.

Kvällens Rapport måste ha slagit rekord i ministerframträdanden.

Åtta av dem intervjuades innan klockan ens hunnit bli 19.50.

Först var det Volvoanställda som uppvaktade regeringen och då fick Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt chans att säga något. Andreas Carlgren skymtade också. Sedan var det Göran Hägglund som fick försvara inställda Vietnamadoptioner, Maria Larsson som kommenterade farlig hiv-spridning och Åsa Torstensson om Förbifart Stockholm. Nyamko Sabuni kommenterade nya pengar från regeringen för att bygga bort otäcka passager vid gångtunnlar och liknande. Där fick även Andreas Carlgren vara med. Och Lars Leijonborg hade satsat något på forskningen igen, jag minns inte vad det handlade om. Vid det laget var jag mest fascinerad över hur det går att klämma in så många statsråd i ett nyhetsprogram.

De måste vara nöjda på pressavdelningen i alla fall.

Och faktiskt fick oppositionen i form av s- och mp-ledarna också vara med på ett litet hörn.

Halvmeterlånga fyllda baguetter bjöds det på när alliansens partisekreterare hade inbjudit "bloggarna" till möte i riksdagshuset i dag.

Ja, jag vet inte mer exakt vilka som fått inbjudan, mer än att de pressansvariga sa att det var en "bred inbjudan". Även en sådan "gammelmediebloggare" som jag hade alltså fått en.

Det är naturligtvis den stora FRA-debatten i våras/somras som är orsaken till att man vill ha en god kontakt med bloggare. Partierna vill inte göra samma misstag igen, att inte lyssna till den del av opinionen som uttrycks där. Det var partisekreterarna rätt öppna med.

- Vi misslyckades på flera plan i den frågan, bekände Erik Ullenhag (fp). Inte minst har bilden av det här huset fått sig en törn, sa han.

Det framgick att de nu är på väg att skaffa sig en beredskap för att hantera nästa fråga där "bloggvärlden" kan tänka sig gå till attack. Jag kan ana att de nu ser behovet av en tydlig politik för fildelning, äganderätt på nätet, upphovsrätt, integritet med mera.

Det är möjligt att det bland de närvarande fanns skilda politiska åsikter men de som yttrade sig verkade väldigt positivt inställda till alliansen som helhet. En del uttryckte detta väldigt tydligt. Men därmed inte sagt att de går i partisekreterarnas ledband, det gjorde de klart. Inte minst i FRA-frågan. "Varför ska jag tala för en allians som inte ser till mina intressen", undrade någon.

Per Schlingmann (m) sa en intressant sak: "Blir det fel i medierna kan man gå egna vägar." Jag tolkar det som att om partierna upplever sig misstolkade av massmedierna så kan de försöka föra ut sin egen verklighetstolkning, bland annat via bloggare.

Det behöver man inte misstänkliggöra. Det är deras jobb.

Det positiva med all detta är att sakta men säkert böjar politiken öppna för de möjligheter tekniken ger att föra en fördjupad dialog med de enskilda medborgarna. Det har talats mycket om detta genom åren, men vi har hittills sett få exempel. Barack Obamas interaktion med folket under den pågående valkampen i USA är den stora förebilden, bland annat för Erik Ullenhag (fp).

Ska bli intressant att se hur alla de här förhoppningarna påverkar valet 2010 - eller kanske redan EU-valet 2009?

Som ni kanske märker är det just nu lite problem på sajten.

Av någon anledning hamnar gamla kommentarer (typ ett och ett halv år gamla) på nya inlägg.

Även i vanliga fall brukar man ibland vilja ropa: Bry er inte om alla dumma kommentarer!

I dag är det ännu mer aktuellt att ropa så!

Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö har tröttnat på att bli felciterad eller hårt redigerad av media. Nu har han tagit till ett grepp som jag är lite undrande över att inte någon annan prövat förut. Han har intervjuats av SVT:s Uppdrag granskning och känner sig väl inte helt säker på vad de kommer att göra av det. Den oron kan man förstå.

Så han har helt sonika själv spelat in den intervju som gjordes och i god tid före programmet lägger Vägverket ut hela intervjun på sin webbplats.

Det här tillvägagångssättet tror jag att vi kommer att få se mer av. Det är en del av den utveckling som innebär att allt fler får ta del av det underlag som vi journalister bygger våra slutsatser och vår rapportering på.

I dag samlas alliansens partiledare för att diskutera framtiden. I drygt ett dygn bor de på ett vandrarhem utanför Varberg.

En ny valplattform inför 2010, om bland annat integration och jobb, säger moderate partisekreteraren Per Schlingmann att de ska prata om, bland annat.

Och helt säkert könsneutrala äktenskap, oklart dock om de hittar någon lösning på det dilemma de försatt sig i när det gäller den frågan.

Enligt uppgifter i Ekot kan det också bli en diskussion om ett närmare samarbete i valet 2010, detta för att rädda kristdemokraterna kvar i riksdagen.

Det är alltså någon form av valtekniskt samarbete av den typ som gjordes på 80-talet. Då öppnade centerledaren Torbjörn Fälldin för att släppa in Alf Svensson på centerpartiets lista, vilket resulterade i en riksdagsplats för kd-ledaren.

Den gången blev det ett väldigt liv från s-håll om samarbetet. "Brott mot grundlagen" hävdade socialdemokraterna. I dag är frågan inte alls lika laddad och ingen blir väl förvånad om alliansen väcker liv i den gamla idén.

Det i sin tur skulle bereda mark för att så småningom slå ihop partierna. Jo, jag vet. Det är en jättestor grej, att gå samman, och det skulle krävas år av förhandlingar för ett genomföra det.

Men de facto uppträder alliansen i dag som ett parti. "Allianspartiet" har visserligen drivit det kollektiva ledarskapet längre än miljöpartiet och har officiellt fyra partiledare. Men i praktiken har "partiet" en ordinarie ledare, statsministern, och fyra vice.

Sammanhållningen, solidariteten, partipiskan - eller vad vi nu kallar det - är lika stor inom alliansen som inom andra partier. Man tillåter viss profilering, men bara efter godkännande från alliansledningen. Allt för tydliga "avvikare" utsätts för hård press, indirekt från alliansen.

Det finns tydliga grupperingar inom "allianspartiet", men inte med större spännvidd än inom till exempel socialdemokratin.

Så medan det rödgröna samarbetet plötsligt bara blev kaos ser regeringssidan ut att vara mer samlad än någonsin.

Jag lovade återkomma till debatten som uppstod efter Reinfeldts uttalande i SVT-debatten i söndags. (Se tidigare bloggpost).

Jag ställde två frågor: Menar Reinfeldt att de höga kostnaderna för socialbidragen beror på flyktingströmmen och drar han av det slutsatsen att vi ska ta emot färre flyktingar?

På första frågan svara han ja, och får stöd av statistiken. På andra frågan svarar han nej. Även om man alltid kan tycka att det borde ha varit ett tydligare nej.

Det här är bra besked. Men om jag hade jobbat som pressansvarig på moderaterna (vilket jag är tacksam över att inte göra), skulle jag ha skrivit ett pressmeddelande redan i söndags och förtydligat uttalandet.

Jag har skrivit en nyhetsartikel och en analys som delvis berör denna fråga.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson medverkade vid en persontrafikmässa som pågår i Göteborg i dagarna, Persontrafik 2008 - " Nordens största mötesplats för kollektivtrafik".

Enligt uppgift från en person med insyn drog branschfolket en lättnadens suck när de lyssnade på ministern. "Hon kunde prata i alla fall" är en kommentar.

De är nämligen lite tveksamma inför hennes kunskaper på området, milt uttryck. Vid en liknande samling för något år sedan satt publiken och led med henne. "Det var så pinsamt, för hon kunde inte svara på en enda fråga." Det kom till exempel frågor om skatt på bussar, en skatt som hon försvarade. I onödan visade det sig, för den gällde bara minibussar.

Så till den här mässan hade Åsa Torstensson ställt ett villkor för sin medverkan:

Föredrag, javisst. Men absolut ingen frågestund efteråt!

I tv-programmet Snacka om nyheter får vinnarna en prenumeration på tidningen Riksdag & Departement i pris. Men programledaren får det nästan att låta som ett straff.

Så är det ju inte alls, eftersom R&D är en alldeles förnämlig tidning.

Trots (eller kanske tack vare?) sin närhet till ägare och uppdragsgivare, politikerna i riksdagen, gör de ett mycket bra journalistiskt jobb.

Nu har de rotat vidare kring FRA-lagen och presenterar ett dokument som är underlaget för det senaste alliansutspelet i frågan. Det finns en del skillnader mellan dokumentet och det pressmeddelande som sedan kom.

Det enda lite smått underhållande i duellen mellan Reinfeldt och Sahlin hos K G Bergström i kväll var när Mona Sahlin undrade om han satt och studera deras skuggbudget i detalj medan landet var i kris. Ja, det var väl inte exakt så hon sa, men något däråt.

- Du bluffar om vår budget, sa hon också, och det hettade till rejält.

Vi tittare blev inte riktigt kloka på alla detaljer de bråkade om och de lovade varandra och programledaren att "göra upp efteråt".

I övrigt måste man säga: att det inte var något nytt. Det är samma argument, men framfört med snäppet högre tonläge och indignation (från båda håll) än i partiledardebatten i söndags i Agenda.

I morgon, onsdag, möts alla partiledare igen, i riksdagsdebatt. Då har de nog varvat ned lite, skulle jag tro.

När jag satt och såg partiledardebatten i söndags i SVT hajade jag till för ett uttalande som statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde i en bisats.

Jag ska vara ärlig och säga att det föll i glömska något dygn, men nu har flera bloggare tagit upp ämnet. Det handlar om att han halkade in på frågan om socialbidragen:

"Om det är så att det stiger så vet jag vad det beror på och om vi ska diskutera flyktingmottagning så ska vi ha det som ett särskilt ämne tycker jag."

Ingen av de andra partiledarna hakade på uttalandet. Menar han att de höga kostnaderna för socialbidragen beror på flyktingströmmen. Och drar han av det slutsatsen att vi ska ta emot färre flyktingar?

Eftersom jag bara såg debatten hemma och inte hade möjlighet att ställa frågor på plats tänkte jag att det finns väl andra reportrar som följer upp det. Fler än jag måste ha blivit förbryllade. Men jag har inte sett någon fråga om det. Eller svar. Har ni?

Nu har, som sagt flera bloggare uppmärksammat det. Och på YouTube finns ett klipp.

Mysteriet kvarstår.

Uppdaterad onsdag 15 oktober: Nu har Ekot ställt frågor om detta till Reinfeldt. Han svarar ungefär som jag misstänkte. Men, som framgår av en del kommentarer på den här bloggen, hans svar kan komma att gynna sverigedemokraterna. Vi har nog inte hört sista ordet kring detta.

Uppdatering 2, 15/10: Jag håller också på att titta på fakta kring detta. Återkommer med besked när bilden är mer klarlagd. Det jag reagerat på är i första hand att frågan verkade "viftas bort", och sådant brukar gynna sverigedemokraterna.

Oj, vad de fyra allianspartiledarna njöt när SVT Agendas programledare Anna Hedemo på söndagskvällen pressade Ohly, Sahlin och Wetterstrand kring de senaste dagarnas motstridiga uppgifter om vem som ska samarbeta med vem. De fyra försökte inte ens dölja sin förtjusning.

Och hela frågan är också ovanligt klantigt hanterat av Mona Sahlin.

Alliansen skulle lite senare grillas på motsvarande sätt för splittringen kring könsneutrala äktenskap. Men det blev liksom inte samma nivå, eftersom de argumenten och positionerna sedan länge är kända.

Det märks tydligt i ett sådant här tillfälle hur sammanpratade alliansledarna är, på gott och ont. De är i princip utbytbara med varandra.

Det kanske vore en idé, att låta dem "praoa" som ledare för varandras partier i några månader, för att se om någon märkte någon skillnad...

Men det var en bra debatt. På den rödgröna sidan var de tre partiledarna rejält offensiva och jag tyckte inte fullt ut att alliansen klarade av att slå mynt av deras splittring. Jag tyckte i stället att de sju medverkande lyckas göra de ideologiska skiljelinjerna tydliga: Den ena sidan tror på att sänkta skatter ökar antalet jobb - och menar att fler nu har jobb, tack vare den politiken. Den andra sidan menar att den politiken skapar ett orättvist Sverige med ökade klyftor.

Några repliker som jag antecknade:

Maria Wetterstrand (mp): Att sänka skatten mest för dem som tjänar över 30 000 kronor är bara att ge mer till dem som redan har, det ger inte fler jobb.

Maud Olofsson (c): Mona Sahlin hävdar att vi för en orättvis politik, vad är det för orättvisa i att vi gett 180 000 fler jobb?

Göran Hägglund (kd): De arbetsgrupper ni i oppositionen ska tillsätta kommer inte hinna klart till valet 2010, möjligen till 2014.

Mona Sahlin (s): Du behöver inte vara orolig, Fredrik Reinfeldt, vi kommer i god tid till valet att erbjuda ett regeringsalternativ.

Vem vann? Tja, det beror på var man står politiskt. Men retoriskt var de rödgröna överraskande starka. Jag hade väntat mig att de skulle förlora, på grund av deras inre splittring, nu lutade det nog åt oavgjort.

Så blev det som många av oss anat: S och mp går tillsammans inför valet 2010.

I dag deklarerade de detta på en gemensam presskonferens. Så här säger Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson bland annat i ett gemensamt uttalande:

- Det räcker inte att vara bra i en valrörelse, som moderatalliansen, man måste kunna regera också. Vi är kritiska till deras misstag att de för fyra år sedan började låsa fast politiken i detalj i en helt annan konjunktur, som man nu trots kraftigt försämrade tider håller fast vid.

Deras mål formuleras så här:

"Att tillsammans forma en långsiktig gemensam inriktning för politiken för det kommande decenniet, till och med år 2020".

Man kommer att tillsätta fem gemensamma arbetsgrupper, som ett första steg.

De ligger lite efter alliansen i planering. Men de har ändå två år på sig, vilket torde räcka för att prata ihop sig. Deras styrka är att de bara är två partier som ska komma överens. Deras svaghet att de antagligen måste räkna med stöd av vänsterpartiet. Hur de ska klara att både mota ut v i kylan och sedan, efter en eventuell valseger, förhandla om stöd att bilda regering, det blir en knäckfråga.

(Ohly säger visserligen, som han gjort förut, att han inte tänker stödja en s-mp-regering. Men frågan är om partiet klarar av att hålla fast vid den inställningen om det väger jämnt efter valet)

Oppositionens skuggbudgetar avfärdades av de flesta politiska kommentatorer i går, för att de spretade så mycket åt olika håll. Hur ska de kunna enas inför valet om bara två år? Det var den genomgående frågan.

Jag tycker dock att det finns många gemensamma linjer i de tre förslagen. Framför allt förstås mellan s och mp, som pratat ihop sig. Det finns en gemensam syn på pensionärer och studerandes villkor, bland annat. Jag ser inga jättestora problem för de tre partierna att enas kring till exempel skattepolitiken.

Man ska komma ihåg att de här partierna har regerat Sverige tillsammans, fram till valet 2006. Fast samarbetet sker på ett annat sätt in inom borgerligheten. Ett bräckligare samarbete skulle nog de flesta säga.

Men det är intressant att notera hur den borgerliga alliansen lyckats sälja in sin samarbetsform som den enda möjliga.

Hoppsan, då får vi kaffepaus istället då.

Inte en talare anmälde sig, förutom de som hade till uppgift att "sälja in" utskottets förslag till de församlade.

Så var det när folkpartiets partiråd i helgen skulle debattera det nya förslaget om en FRA-lag. Och eftersom man avsatt ett par timmar för att diskutera denna heta fråga fick man ta ofrivilligt lång kaffepaus.

Att frågan kändes färdigdiskuterad, var den enda förklaringen ombuden själva kunde ge. Då menade man bland annat i det förberedande utskottet under partirådet. Men visst hade det varit intressant med en debatt även i plenum, där vi journalister fick vara med och lyssna.

Enighet var säkert en förklaring. Trötthet kanske är en annan.

Betydligt mer energi hade ombuden att diskutera slöjförbud och andra religiösa symboler i skolan. Det innehåller egentligen samma typ av problematik som FRA-frågan: en målkonflikt. I FRA-fallet är det konflikt mellan jakten på terrorister och skyddet av vår personliga sfär.

I slöjdebatten konflikten mellan målet att bygga ett idealsamhälle - där ingen diskrimineras eller förtrycks - och målet att värna varje människas rätt att agera efter sin egen övertygelse.

Med tanke på att folkpartiet skaffat sig ett rykte om att vara tuffa mot invandrare skulle det nog spä på den bilden ytterligare om man hade börjat lagstifta kring hur människor får se ut, särskilt om det gäller människor från det som förr hette "främmande religioner".

Nu avvisades förslaget om slöjförbud, men det var absolut ingen självklarhet.

Bland det märkligaste jag läst på länge är protesterna mot att en pingstvän - eller före detta pingstvän, om man ska vara riktigt noggrann - blir rektor på Lunds universitet.

Jag fattar inte ens hur man resonerar. Vilka andra yrken är olämpliga för en pingstvän, eftersom man då uppenbarligen anses påverka samhället med osunda åsikter: Skulle man få vara statsminister? Chef för SVT? Läkare? Lärare? Politisk reporter?

Jag är väldigt ledsen, men jag förstår faktiskt inte argumenten.

Gör tankexperimentet att den aktuella personen, Per Eriksson, hade varit troende jude. Skulle man då kunna tänka sig protesten "Vi vill inte ha en jude som rektor". Eller muslim för den delen.

Per Eriksson har tidigare varit pingstvän men tillhör nu Hyllie Parkkyrkan (EFK). I Sydsvenskan finns en rolig formulering, när man beskriver hans församlingstillhörighet: "Pastorn i den kyrkan, Ferro M Mehmedovic, är aktiv i Jesus Network som är förankrat i Pingstförsamlingen i Eskilstuna."

Och?

Vi som kan svensk frikyrklighet vet att teologiskt är det ingen större skillnad på EFK och Pingst, så försöken att ändå koppla Per Eriksson till Pingst känns bara fåniga.

Det finns närmare 90 000 pingstvänner i landet. Var hundrade svensk är pingstvän. Alltså finns det också en mängd pingstvänner på, som det brukar heta, "ledande poster i samhället".

Det är möjligt att jag är överkänslig, men jag är rädd för att vi ser starten på en ny slags förföljelse, på alla som man kan klistra etiketten "pingstvän" på.

Tillägg 5 okt: Svar till Ólafur Daníelsson: Nej, det spelar ingen roll, tycker jag, om han skulle tro som du föreslår. Huvudsaken är att han sköter sitt arbete på det sätt som hans arbetsgivare, arbetskamrater, elever med flera kan kräva.

Det verkar allt mer tydligt att s och mp vill köra ett eget race i valet 2010. Nu senast i SvD i dag.

Jag har skrivit om det förut, att de båda partierna inte vill ha med vänsterpartiet i en kommande regering. Nu när framgångsreceptet inom politiken verkar vara att förnya partierna så mycket att man till och med riskerar sina egna kärnväljare känns vänsterpartiet som det enda parti som tycker som de alltid har tyckt. Och i det här fallet räknas det inte dem till fördel.

Men s och mp måste få det att låta som att det är v som väljer bort samarbetet. Senast i veckan talade jag med en ledande miljöpartist om regeringssamarbetet och som även han menade att v inte i tillräcklig hög utsträckning VILL vara med och regera Sverige.

På den borgerliga sidan är man kluven inför den utvecklingen. Ställs v utanför kan de inte längre hota med Ohly som finansminister. Å andra sidan försvagas underlaget för en rödgrön regering.

Jag fick just i min hand ett recensionsexemplar av boken "I väntan på Mona Sahlin", skriven av författaren och journalisten Christer Isaksson. Den passar bra som kvällslektyr eftersom jag är inne på de allra sista sidorna av den andra bok som utges i höst och som tecknar ett porträtt av en våra politiska ledare: "Reinfeldt Ensamvargen", av journalisten Anita Kratz.

Läste på omslaget till boken om Mona Sahlin ett utdrag från en intervju med en av hennes nära medarbetare - och anhängare. Anonymt säger denne person att det nog var bra för landet att det blev Göran Persson som blev partiledare  från 1996 och några år framåt, och inte Mona Sahlin: "När man ser tillbaka på vad som hände Mona hösten 1995 är det lätt att tro på en högre makt. En högre makt som grep in" menar medarbetaren.

Så hela Tobleroneaffären var alltså ett Guds ingripande? Inte Expressens.

Det här med att riksdagsmännen skulle sitta och sova i sina bänkar hör man inte så ofta nuförtiden. Antagligen beror det på att det är ett uttjatat påstående. Eller kanske beror det på att de inte sitter så mycket i kammaren som förr. De sköter sitt jobb från arbetsrummet.

Jag tänkte på det när jag läste att riksdagsmännen sover i genomsnitt 6,5 timme per dag.

Lite i minsta laget, tror jag, även om det är ungefär vad jag själv sover på vardagsnätter.

Intressant är också att en riksdagsledamot ökar i vikt ett kilo per år. Trots tillgång till gym och simbassäng. Var ska det sluta?

Alliansen fortsätter att lägga ned myndigheter, skriver tidningen Riksdag & Departement.

Hittills handlar det om 74 stycken.

N&au