Det är nu den tid av dygnet då man egentligen borde sova. Men vad vore Lappis utan fika på kaféet efter nattmötet?

Kvällens LP-möte var liksom det brukar, djupt berörande. Starkaste intrycket gjorde den kvinnan som berättade om hur hon åter igen fått kontakt med sin dotter, efter att inte ha kunnat träffa henne på tio år. Kvinnan tvivlade starkt på att dottern skulle vilja ha med henne att göra, men hennes brev hade varmt tagits emot. När dottern ringde, och mamman frågade om detta med att hon tagit emot Jesus i sitt liv lät underligt för dottern, svarade dottern "Men, jag är också kristen!". 
Texterna till de gamla psalmerna som sjöngs av LP-kören, visades på storskärm så alla kunde hänga med. Och även jag gav mig hän. Men den personliga favoriten var solosången "Så stor är Gud" (forts; "Han råder över världar mång").

Lappis' helt klart bästa möten utspelar sig klockan tio på kvällarna. Då ni! Ikväll var tältet åter fyllt med hängivna ungdomar och de som fortfarande känner sig som ungdomar, som trotsade nattens näst intill vinterkyla för att vara med och prisa Gud. Men trots kylan stiger sannerligen värmen dag för dag innanför brösten på de allra flesta. Den här kvällen visades det på ett påtagligt sätt vad Gud hittills gjort de här Lappis-dagarna. En enorm glädje och tacksamhet till Gud ljöd i tältet då det jublades och dansades framme vid scenen. Sista yttringen av denna Jesuskärlek var när näst intill alla sprang varv efter varv runt i tältet i takt till sången "Ära till Ditt namn". Det är nåt visst när svenskar, och dessutom norrlänningar, släpper loss ordentligt! Mer sånt!

/ En som vill se mer utrymme för dans och hopp i våra församlingar!

Kl. 02.00 (Onsdag)