Idag är det sista dagen på Lapplandsveckan 2008. Jag befinner mig tyvärr inte i händelsernas centrum Husbondliden. Men jag ska med några korta ord bara summera veckan. För att förenkla det hela gör jag en lista;

POSITIVT MED LAPPIS '08:

* Jesus. Utan Honom hade denna vecka sannerligen varit knaper, om den alls hade lyckats existera. Tack för de under Du gjort i människors liv Jesus!

* Generationsintegrationen. Att man kallat hela veckan, även ungdomshelgen för Lapplandsveckan, med hopp om att även äldre personer skulle våga sig på att vara med även den helgen. Dessutom är TPL (Tonår På Lappis) omdöpt till UPL (Ung På Lappis), vilket gör att inte heller jag behövde bli exkluderad.

* Valet av talare. Tummen upp för talare från helt olika samfund och sammanhang. När ska svenska församlingar sluta ens tänka på skillnaderna och kalla alla kristna i landet för "medsyskon"?

* Alla tillfällen och platser att mötas. Jag tycker om Lappisområdet. Det finns oerhört många platser att råka på folk och att umgås.

* Lovsångsteamet. De har varierat och växlats om av några personer nu och då, men ändå lyckats hålla samma kvalitet och samma fokus. Mycket bra jobbat!

Tack för att jag fått dela lite av mina tankar under denna vecka. Hoppas vi hörs mera!

Måste ju få tillfälle att göra reklam för min bildsida, där även Lappis-bilder snart kommer att läggas upp: www.beckha.pixbox.se .

/Rebecca Sikström

Den här dagen har jag spenderat på torget i Lycksele. Där befann sig många av de ungdomar som besöker Lappis den här veckan. Där utspelade sig Duvan Cup Summer Games, alltså en innebandyturnering på en uppbyggd uteplan. Bästa insatsen gjorde nog Danny från Texas, den amerikanke footballsspelaren som aldrig förut i sitt liv spelat innebandy. Guldstjärna från mig!
Fem lag var anmälda och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad det vinnande laget hette. Bra underhållning i alla fall!
Dessutom var det några ungdomar som dansade och spelade upp draman, emellan att Samuel Ärlebrandt sade något om Jesus. Det var ganska mycket folk som var samlade i det varma men delvis växlande vädret.

Ikväll ska Johan Hägglund tala på kvällsmötet. Det blir bra det!

/ En som hoppas att solen fortsätter skina. 

Värmen av idag stannade i luften ett bra tag in på kvällen. Vid sjutiden var kvällsmötet och att sitta på en av de hårda bänkarna inte speciellt lockande. Jag spenderade istället den tiden mötet höll på, på en filt i solen utanför tältet. Därför kan jag inte ge en klar bild av kvällsmötet, - ingen bild alls faktiskt.

Nattmötet påminde mycket om de tidigare nattmötena. Men även denna kväll togs nya heliga beslut. Det är underbart att se hur många unga människor som söker sig fram mot talarstolen i eftermötet för att de vill följa Jesus ännu mer överlåtet. Härligt!

Imorgon ska en eller två busslast med ungdomar åka in till centrum i Lycksele och evangelisera med drama, dans, sång och annat. Det talades om en innebandyturnering på en slags uteplan, men jag är osäker på om det skulle bli av. Återkommer med mer imorgon!

/I stort behov av en säng.

Lapplandsveckans första riktigt varma sommardag är det denna onsdag! Det är ljuvligt, men efter några minuter i den stekande solen tar man sitt förnuft till fånga och söker sig till skuggan. Ett gott råd; se till att sträcka halsen på segel och inta vätska i mängder!

Hans Weichbrodt var betydligt yngre än vad jag tycker att hans namn gav sken av. Min bild var att en äldre skäggig man skulle undervisa på dagens första seminarium. Men inte fattades det visdom för det! En härlig, snarare predikan än undervisning, om himlen var dagens dos. Underbart! Det talas för lite om himlen. Det är som att vi tror, att när vi glömmer den fokuserar vi bättre på här och nu och på vårt uppdrag. Men är det inte så att vårt eviga och glada hopp borde och kan vara det som får oss att ännu mer "kämpa den goda kampen"? Vill vi verkligen att våra ickekristna vänner ska gå miste om den härlighet som väntar oss? Förstår vi allvaret? Och förstår vi hur underbart det kommer att bli?
Lyssna gärna på seminariet på Lappis hemsida.

Nu några råd i hur man Lappis-minglar:
Man arbetar sig bäst fram i ett mindre sällskap, allra helst ensam. Alltså; om du redan står i en s.k. "pratcirkel", be om ursäkt och gå till toaletten. När ditt besök där är över, råkar du förhoppningsvis på någon annan bekant, som kanske också har sällskap av några du inte känner. Ta alla främlingar i hand och presentera dig, och se till att följa med gruppen på deras äventyr, som exempelvis kan vara en fika i kaféet. Sedan kanske nästa möte väntar. När du går till tältet, ställ dig längst bak vid tältets entré och vänta där tills någon annan intressant person du känner dyker upp. Sätt dig med denne och hans eller hennes vänner. Nu har du alltså bytt sällskap två gånger och umgåtts i tre olika grupper på loppet av ca 55 minuter. Efter en hel sådan dag kan jag lova att du pratat med i snitt 7-8 personer varannan timme, och lärt känna i snitt en halv person i timmen. Det är konferens-mingel så det heter duga!

/ Hungrig på mammas mat.

Sovmorgon gör ingen avsevärd verkan när man varit uppe alldeles för länge kvällen innan. Men även gårkvällens nattmöte var faktiskt värt ett besök.

För mig blev kvällsmötet kl. 19 lite väl mastigt, inspirationen att sitta på möte var inte på topp, om ärligheten ska fram. Däremot fikade jag efter mötet med ett par väldigt trevliga människor. Det var glädjande.

Idag tänkte jag mig att lyssna på Hans Weichbrodt. Det ska bli intressant. Återkommer med fler inlägg!

/ En som gärna hade sovit nån timme längre.

Nyss inkommen från de första värmande solstrålarna denna onsdag, känner jag att värmen trängt sig in i hjärtat. Lapplandsveckan är som bäst just i de stunderna när man får en chans att samtala med trevliga människor från olika håll Sverige!

Emellan intressanta seminarier och härliga lovsångsstunder, finns goda tillfällen för djupa och givande diskussioner om Jesus och församlingsliv. Det är väl det som är församling? När gemenskapen även utanför kyrkans byggnad leder till uppbyggelse och djupare kunskap. Det är ljuvligt!

Det var med hög förväntan jag gick och satte mig på Runar Eldebos seminarium. Denna intelligente teolog har sannerligen förmågan att uttrycka sig. Upplägget var som det brukar vara när han är med, väldigt pedagogiskt. Det rörde sig om sex olika saker han tyckte att man kunde lägga märke till hos Jesus när han gick här på jorden, - och de oundvikliga konsekvenser det borde ge i våra församlingar. Vad skulle Jesus ha gjort? Vad skulle Jesus ha sagt? Vad skulle Jesus ha tänkt? Mycket mycket intressant och givande.

För er alla rekommenderar jag att gå in på www.lapplandsveckan.se och lyssna på den undervisning som redan ägt rum. Jag tipsar särskilt om allt med Nicklas Piensoho, och seminariet med Anders Holmbom om New Age.

Lappis-standardmåltiden är för mig korv och mos. Jag är egentligen ingen varmkorv-älskare, och pulvermos är något jag inte ens vill kalla för mat. Men på Lappis är detta en alldeles utsökt maträtt. Jag vet inte riktigt vad de trevliga korv-människorna gör, men gott blir det!

Ikväll ska Stig Jirenius tala om varför vi alla är här på jorden. Jag tror att jag behöver köpa lite tilltugg i kiosken, innan jag är redo för nästa period av bänksittande..

/ En som rekommenderar alla att ta med sig långkalsonger till årets Lappis!

Det är nu den tid av dygnet då man egentligen borde sova. Men vad vore Lappis utan fika på kaféet efter nattmötet?

Kvällens LP-möte var liksom det brukar, djupt berörande. Starkaste intrycket gjorde den kvinnan som berättade om hur hon åter igen fått kontakt med sin dotter, efter att inte ha kunnat träffa henne på tio år. Kvinnan tvivlade starkt på att dottern skulle vilja ha med henne att göra, men hennes brev hade varmt tagits emot. När dottern ringde, och mamman frågade om detta med att hon tagit emot Jesus i sitt liv lät underligt för dottern, svarade dottern "Men, jag är också kristen!". 
Texterna till de gamla psalmerna som sjöngs av LP-kören, visades på storskärm så alla kunde hänga med. Och även jag gav mig hän. Men den personliga favoriten var solosången "Så stor är Gud" (forts; "Han råder över världar mång").

Lappis' helt klart bästa möten utspelar sig klockan tio på kvällarna. Då ni! Ikväll var tältet åter fyllt med hängivna ungdomar och de som fortfarande känner sig som ungdomar, som trotsade nattens näst intill vinterkyla för att vara med och prisa Gud. Men trots kylan stiger sannerligen värmen dag för dag innanför brösten på de allra flesta. Den här kvällen visades det på ett påtagligt sätt vad Gud hittills gjort de här Lappis-dagarna. En enorm glädje och tacksamhet till Gud ljöd i tältet då det jublades och dansades framme vid scenen. Sista yttringen av denna Jesuskärlek var när näst intill alla sprang varv efter varv runt i tältet i takt till sången "Ära till Ditt namn". Det är nåt visst när svenskar, och dessutom norrlänningar, släpper loss ordentligt! Mer sånt!

/ En som vill se mer utrymme för dans och hopp i våra församlingar!

Kl. 02.00 (Onsdag)

Med paraplyet i högsta hugg och jackan tätt sluten runt kroppen lämnade jag nyss en mysig husvagn, där jag blivit bjuden på en god kycklinggryta. Nåt som inte saknas på Lappis är trevliga och gästfria människor!

Klockan 14.30 lyssnade jag på professorn Fred Nyberg, som höll ett föredrag om hur droger påverkar kroppen och varför det är så förödande. Mycket intressant! Därefter följde en slags dialog mellan Fred, Håkan Axéll, Larsolof Egbäck, Sten-Gunnar Hedin och Daniel Grahn. Men då hade min mage fått mitt huvud att mer tänka på mat än på vad de talade om. Efter ett stort antal mötesbesök förlorar man till sist inspirationen att alltid vara på alerten.

Om en timme börjar tisdagkvällens klassiska LP-möte; det med alla sångerna från förr och med de gripande vittnesbörden. Också ett möte som tenderar att dra ut på tiden.. Så koppen kaffe och vilan i en skön husvagn var väldigt behjälplig..

Over and out!

/ Mätt och belåten

Kl. 18.00 (Tisdag)

Efter snart 22 år i livet har det här med Lappis blivit en självklar och oundviklig del av sommaren. Det har näst intill hittills varit mitt "årets höjdpunkt".  Kan mycket väl tänkas bli så även detta år.

Veckan började i fredags kväll med starten av Ungdomshelgen. Den första kvällen infann sig det vanliga lyckoruset över att åter vara här. Allt var sig likt, med undantag för Utställningstältet och Tonårstältet, som i år blivit både större och av bättre kvalitet. Under de två första dagarna ägnar jag mig i varje mötesfri stund åt att prata med alla som man inte pratat med på länge. Lapplandsveckan tycks vara en outtömlig källa av nya bekantskaper.

Nytt för i år, vilket till en början tycktes lite sorgsamt, är att standard-lovsångsteamet med Johan Lager i spetsen bytts ut till delvis nya ansikten. Men två sekunder in på första lovsången, en nytappad version av "Detta är dagen", har det nya teamet redan vunnit mitt hjärta. Och denna glädje att få prisa Mästaren tillsammans med ett stort gäng lika hängivna och Jesusförälskade unga i olika åldrar, är alltid lika uppskattad. Den jagar iväg den milda förbittringen över att myggen detta år tycks ha slagit rekord i att föröka sig. Mitt tips till er som ska besöka Hudbondliden och Lappis i år: Håll er nära en större grupp människor, så att antalet bett på er var och en, aningen minskar..

Helgen har gett mig ett flertal positiva intryck. Där ibland, att det trots de oroväckande grå molnskyarna vid horisonterna, inte regnet mer än ett kortare duggregn.

En stor tumme upp ger jag Mattias och Linnea Sennehed, som under lördagen höll en underbart bra seminarium och sex och relationer. Under åren har jag deltagit i ett flertal sådana sessioner, så till den grad att jag blivit evigt less på detta alltid likadana rabblande av vad man ska och inte ska göra. Det är oftast väldigt bra och vettiga saker som sägs, men tanken "ja, det där har vi redan hört femtioelva gånger" uppkommer alltid. Sennehedarnas seminarium däremot, innehöll nya infallsvinklar, praktiska råd och vardagliga och personliga exempel. Inte heller fanns en rädsla för att vara både rak och tydlig.

På undervisningsfronten måste en stor guldstjärna ges till vår allas, som han själv skämtsamt sa, "storpappa pingst" Niklas Piensoho. Vilket oslagbar begåvning till talare! Jag tror inte att många gick oberörda från hans knivskarpa radikalitet inkapslad i största mildhet och ödmjukhet. Jag tycker att hans undervisning slår sönder vårt osynliga svartvita perspektiv "vi och dom"; synen på oss som känner Jesus, och dom som inte gör det. Att människor med sitt mått av godhet kan vara verktyg för Gud, även om de inte känner Honom - det är en tanke som förbättrar, i alla fall min, människosyn.

Igår startade "storveckan" som det heter i folkmun, och området kring tälten fylldes med mer människor, och medelåldern höjdes en aning. Det kommer att bli en bra vecka, om jag får gissa hur det kan ses på från himlen - under gårdagens nattmöte vittnade en ung kille om att Gud gjort ett under och helat hans rygg! Vilken fantastisk Gud vi har!

Jag återkommer med nya intryck. Tack och hej för nu!

/ En som sovit för lite under de senaste nätterna, och upptäckt att ett sådant oförståndigt leverne numera ger större men än det gjorde när man var yngre..