Stig, 71, prenumerant sedan 63 år, ringde. Han ville mest meddela att han gillade bloggen. "Jag lär mig en del nya ord", sa han.

Däremot hängde han inte riktigt med på betydelsen av "for crying out loud" som jag lite slarvigt använde mig av häromdagen.Vi kom fram till att det nog enklast kunde översättas "för allt i världen".

...om nu någon annan undrade också.

Så, det var allt.
Nej, just det: Vi har företagsdag idag. Äter julmat och sådant, antar jag. Så det blir nog tyst här. Fast bara på bloggen. Leif fortsätter i vanlig ordning att uppdatera med snabba nyheter på Dagen.se.

Godfredag!

Jag hade tänkt att skriva något om besöktet på Predikantveckan. Men det hinner jag inte nu. Jag ska ju på balett.

Men jag vill hinna tipsa om LäsarDagen innan dess. Det är så spännande att läsa det ni skickar in, och det fungerar faktiskt bättre än vad jag vågat tro. Ni håller väldigt hög kvalitet på era inskickade texter!

Och så vill jag särskilt tipsa om den nya läsarkrönikör som har dykt upp de senaste dagarna. Det är Elisabeth Günther som skrivit två fantastiskt roliga krönikor.

En om Palmsöndagen som fått ny betydelse och en om hennes möte med Baccara.

Läs!

Och skicka in dina nyheter eller krönikor du också!

I dag blir en spännande dag.

Först ska jag på predikantveckan (pingstpastorers företagsfest, typ) och sedan på balett. Jag har aldrig varit på något av dem. Aldrig satt foten på en baletteria (jaja, det heter inte så...) och inte heller har jag förr hängt med hundratals pingstpastorer. Det ska bli spännande. Båda sakerna. Jag har bra platser till Nötknäpparen och ska hålla mig nära Carl-Henric på predikantveckan. Och så förväntar jag mig en hel del saker. Som jag antar är mest fördomar?

Saker jag tror om predikantveckan:
Det är bullriga män i skjortor som spänner över buken. Det är mörka kavajslag, snaggat för att dölja clownkrans och vårdad tredagarsstubb. Och framförallt är det ryggdunkar. Hårda så att det gör ont och man ramlar lite framlänges.

Saker jag tror om balett:
Pälsklädda, spinkiga damer i strama hårknutar kommer fnysa åt att jag bär jeans. I pausen talas det i termer som jag högst sannolikt kommer att förväxla med tungotal. Bifall manifesteras med ett höjda ögonbryn, applåder görs med fingrar mot handflata. Och på scenen görs rörelser som jag inte förstår storheten av.

Två subkulturer på en dag. Det blir kul.

Sedan bloggposten om hur vi går miste om nyteknologisk välsignelse får jag en del mail med tips på klipp. Det är roligt. Fortsätt maila om det!

I dag fick jag ett fantastiskt tips. Det är citykyrkan i Stockholm som med humor, värme och en hel del proffsighet verkligen lyckas!

Idén är att massa olika personer återberättar Bibelhistorier men blandar ihop de så katastrofalt att de skulle behöva ett år på Bibelskola. Citykyrkans bibelskola.

Det är avslappnat, gjort med skön distans, men framförallt ger det en proffsig känsla! Visst kan man justera ljudnivån och slipa på någon klippsekvens. Men skitsamma - idén och genomförandet överskuggar alla eventuella brister. Enormt bra!

Titta, njut och inspireras! Sånt här hör till ovanligheterna att se i kyrkan - låt det inte fortsätta att vara det.

KLICKA HÄR FÖR ATT SE FILMEN

Man kan få ryggdunkar, fina ord, mail och sms. Men det är något alldeles speciellt att få blommor.

I dag fick jag ett blommogram till redaktionen. Anonym avsändare med uppmuntrande "Du rockar".

Det var väldigt fint. Tusen tack!

Jag hade tänkt att bara veckonotera det, men nu tvingar Jaktlund ut mig på banan genom att han har bloggat om saken.

Pingströrelsen har släppt en ny design av deras sajt. Den är såklart ett gigantiskt grafiskt lyft jämfört med den överfula föregångaren. Genom att plocka in interntidningen på samfundssajten ger man också betydligt mer puls. Och även om det är flera saker som gör mig förvirrad (som hur genvägarna till höger skulle komplettera navigeringsmenyn, varför inte allt är klickbart, och varför man inte valt att bygga med förståeliga url:er) så upptas jag helt och fullt av irritation över hur man byggt bloggen.

För visst är det fantastiskt och suveränt att samfundets ledare Pelle Hörnmark har fått en egen blogg. Men gör det då till en blogg! Lägg till ett rss-flöde, skapa en bloggarkivering, och - for crying out loud - tillåt kommentarer!

Att ett kommunicerande, evangeliserande samfund skapar en ny sajt och stänger ute läsaren från att interagera är så bakvänt att man häpnar.

Men som tur är: Ändringen handlar inte om raketforskning. Bara några enkla kodrader. Så det går bra att göra om, och göra rätt. Tack.

Vet inte om ni sett det, men det här är rätt spektakulärt.

Det är en vanlig ligamatch i den grekiska ligan när en åskådare rusar in på planen. Sånt händer ju då och då. Matchen pausas medan åskådaren springer runt på planen och jublar över den nyvunna uppmärksamheten. Fotbollsspelaren Asteras Tripolis blir irriterad över spelavbrottet och när åskådaren rusar förbi honom sträcker han ut benet och fäller honom.

Åskådaren omhändertas av vakterna samtidigt som domaren rusar fram till spelaren - med ett rött kort.

Det är så klart fullkomligt absurt, men samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka att domaren gör rätt. Det är en tydlig markering om att det fula spelet inte kan accepteras på en fotbollsplan - i vilket läge det än sker.

Men det är så klart kontroversiellt. Och... ja, kolla klippet själva.

Uppdaterad
Kors i taket och dra mig baklänges. Siewert Öholm bloggar!

Och jag kan bara konstatera att det skett en total omsvängning hos Öholm.

I september skickade Siewert debattartiklar till en mängd landsortstidningar i Sverige. Han förklarade att bloggar var ett gift och slog fast: Sluta läs bloggar (och börjar lyssna på P2:s Aurora).

Jag skrev om det och beklagade mig då över att Siewert, med en del hittepå, dissade hela bloggosfären som en elitistisk, antidemokratisk rörelse. Jag menade att det var särskilt beklagligt att det kom från Siewert har den redan webbföraktande äldre generationens (särskilt kristna!) öron och respekt.

Men uppenbarligen läste Siewert på, förstod att det inte gick att hålla sig utanför, och lanserar i dag sin blogg på tidningen Världen idags sajt.

Jag är full av respekt inför detta beslut, välkomnar och hyllar det!

Och både anar och hoppas på kommande debattartiklar om hur viktigt det är att inte försumma bloggosfären - den plattform som engagerar två miljoner svenskar.

Välkommen!

Uppdaterad:
Nu kom Siewerts första bloggpost. Och det är ett fantastiskt försvarstal som skulle kunna summeras "Jag kanske bloggar, men jag gillar det inte".

Det blir också ett sött porträtt av en kapitulation. Siewert deklarerar att han är en "antibloggare", att "det gör inget om du läser min blogg" och försöker sedan tydliggöra att bloggosfären visst är ett avloppsutsläpp av tankar från verklighetsfrånvända människor.

Det är ett första, lite äcklat, steg ned i sfären. Men snart kommer Siweert inse att bloggen, precis som pappret och webbtidningen, bara är en bärare av bokstäver med budskap. En plats att nå ut.

Jag vågar lova att Siewert kommer trivas i det sammanhanget.

Vad sägs om att börja julen med lite dåligt samvete? Över vår överkonsumtion och egocentrering? Webben svämmar över av sådana här klipp, men jag hittade följande klipp hos Kolportören och tyckte det stack ut. Allra mest för att den lyckas hålla min nyfikenhet med så små medel.

Det är snyggt, talande och vi kan inte nog mala in hur vridet det är att vi spenderar pengar på slipsar våra pappor gömmer längst ned i  slipslådan samtidigt som människor i andra delar av världen inte kan dricka rent vatten.

Så kolla. För nytt perspektiv, för snygg film eller för att du försöker väcka dig själv från måndagskomat. Godmåndag.

* Marcus från Mediascreen lanserar sajten Bloggpuls. Tanken är att upptäcka nya, personliga bloggar. Var femte sekund pulserar det därför upp en bloggpost med något "jag tycker/älskar/hatar". Läckert.

* Det hetaste på Iphonemarknaden just nu är att ladda ner applikationen "Ocarina". Man blåser i telefonmicken och trycker sedan ner tangenterna för att få olika toner. Prästen Per Wilder har också laddat ned och ska spela upp "Pie Jesu" på söndagsmässan. Kolla när ha övar.

* Idol i fredags, By grace var med och flickidolen Johan Palm åkte ur. Det må vara som det var. Men missa inte det här. En tjej i publiken som fullkomligt och bokstavligen avgudar Johan ("han är viktigast i mitt liv, viktigare än min familj") och får _fullkomligt_ spel, hyperventilerar och får inte fram ett ljud. Se framträdandet, och missa inte heller backstage.

* Bloggen Tro och tänk är tillbaka. Och börjar med att vitsa: "Ett väldigt bra dubbelnamn för en pingstbebis skulle vara Halle-Julia."

* Jonas Helgesson skriver en skön krönika om drömmar och berättar om sin nästa dröm - bestiga Kebnekaise: "Och jag har en fix idé om att när jag är längst uppe på toppen ska jag ringa färdtjänst..."

* Ted Valentin har lanserat ännu en kartsajt. Denna gången Kyrkkartan i samarbete med Svenska kyrkan. Nu kan du skriva en recension av din kyrka, med bilder och tyckande. Genialt. Roligt att notera är att Ted fick idén från ett Sex and the city-avsnitt.

Såg ni Helgmålsringningen? Om inte kan ni göra det i efterhand.

Eller så kan du bara läsa vad jag sa här nedan. Ord för ord:

[scen:i kyrkan]Visst är det fint? Med ljus. Och kyrkorummet. Inte minst när det börjar närma sig jul - de få gånger om året då hela Sverige börjar trängas i kyrkan för att riktigt insupa julatmosfär. Komma i rätt stämning. Få den där behagliga känslan.

Ibland oroas jag av att vi genom allt det fina och vackra gör oss en felaktig bild av hur det är att vara kristen.  Att det är så harmoniskt och ger en sådan sinnesfrid. Som om det vore den största grejen med en Gudstro: Att livet blir behagligare. Jag är inte riktigt säker på det.

[scen: ute i folkhav] För mig är det inte så. Att det är behagligare att vara kristen. Min kristna tro är närmast en storm av känslor kring ett enda faktum: Att det är sant. Att Gud finns.

Och egentligen är det väl det som borde vara det lockande med kristen tro. Inte att du får ett bättre liv, blir en bättre människa eller något annat. Utan att det är sant. Livets sanning. Livets mening.

Det är inte en särskilt bekväm insikt. Och ska jag vara ärlig önskar jag ibland att det inte vore sant. Mitt liv hade sannolikt blivit mycket enklare. För när ett Gudsperspektiv kommer in i bilden motsäger den allt i den samhällsstruktur vi har byggt upp.

Där jaget är i centrum, och jag är skaparen av min egen lycka och framtid.

Ett samhälle där Gud. blivit överflödig för att Gud. inte passar in på frågan "Hur blir mitt liv mer bekvämt".  

Men frågan är fel ställd. Den borde vara: Är det sant - att Gud finns? Att Jesus är vägen till Honom.

De delar av världen där flest blir kristna i dag, är i de fattigaste länderna. Jag tror man kan tolka det på två sätt. Antingen att de är så desperata att de greppar efter minsta hopp. Eller att det är först när de tvingas söka utanför sig själva som de finner sanningen.

Jag tror att det kan vara både och. Men jag tror framförallt att vi har något att lära. Att det är först när vi tar oss utanför vår trygghetszon som vi upplever vad som är sant i livet.

Att acceptera den sanningen är inte enkelt, eller bekvämt. Men själv ser jag inte något alternativ. För finns Gud och vill Han ha någon slags relation till mig - då är den sanningen mer värd än varenda bekvämlighet i världen.

I veckan har det tapetserats i Stockholm med bilder på Tony Irwing. Ni vet, han domaren i Lets Dance? Han ska dansa på någon finlandsfärja och tunnelbanorna är tapetserade med hans ansikte.

I samband med det så upptäcker Flower Street Café något helt fantastiskt roligt. Att Tony Irwing har en tvillingbror. Så här kommer den: Lika som bär, pastor-special:

Sven Almkvist?         Tony Irwing?

Det blev inte så mycket en death match som dött lopp i matchen om tittarsiffror mellan "Guds hus" och "Sturmark möter". 27 000 såg Sturmarks premiärprogram. Exakt lika många som såg premiären av Guds hus.

Och programmet? Well. Sturmark är ingen journalist. Ingen samtalsledare. Han är en estradör med en agenda. Och tyvärr blir det lite för uppenbart.

Det samtal mellan Christer Sturmark och Eva Dahlgren som till en början känns ovanligt bra visar sig snart vara en regisserad föreställning för att komma fram till att religion inte är något att ha. Eva berättar fantastiska berättelser som väcker massor av frågor. Men istället för att nyfiket ställa dem lägger Sturmark ord i hennes mun. Varje "fråga" börjar med "Menar du inte att" eller "När du säger X menar du väl egentligen Y?".

Han vet vad han vill, åt vilket håll intervjun ska gå. Och när man i andra delen även förstår att Dahlgren är medlem i Humanisterna blir det nästan lite löjligt. Då förvandlas programmet till ett läxförhör mellan en föreningsordförande och en föreningsmedlem.

Det är 30 minuters infomercial om ateistorganisationen Humanisterna, förklätt i intervjuform.

Det är synd. För Sturmark fungerar mycket bättre som vass ifrågasättare än inställsam trivseltorsten. Jag hade velat se honom bjuda in människor han inte förstår sig på. Låta honom ställa frågor han inte förstår. Låta bli att låtsas vara neutral, och hugga på saker han inte håller med om. Bjuda in Stefan Gustavsson, Mats Selander, Anders Arborelius, Linda Bergling och Åke Green som gäster istället.

Hjälp. Jag hade suttit klistrad vid varenda program!

Uppdaterad:
Inger Alestig har också bloggat om programmet på sin Kulturblogg. Läs hennes tankar.

Det är minst sagt en märklig känsla. Att gå in på Svt.se och se sig själv som nästa Helgmålsringare. I helgen var det Björn Ranelid. På lördag är det "Redaktören Emanuel Karlsten". Det känns fint.

På lördag 17:50 sänds det på SVT1. Jag har redan sett programmet och tycker det blev ok. Jag tror det jag ville säga gick fram, även om det är svårt på tre minuter.

Jag pratar om Gud. Varför jag inte kan annat. Och varför frågan "Hur blir mitt liv mer bekvämt" inte passar in på Gud.

Och så har Emma från tv-sidorna gjort en intervju med mig om saken. Läs den här.

Det tog nästan 15 år innan jag upptäckte det: Blixtlåset är vuxenlivets socialt accepterade variant på kardborreband. Genialt.

Att Guds hus flyttas till den besvärliga tiden 17:55 söndagar var väntat, om än sorgligt. Det kan tyckas förhastat när programmet ändå visade en uppåtgående trend i det tredje programmet, där man gick från 20 000 till 27 000 tittare (och, än viktigare, gick från 0,6 procent av totala antalet tittare till 1,1 procent). Men sett från ett bredare perspektiv var det orimligt att ta något annat beslut.

Reprisen av dokumentärserien Fyndjägarna startade 17:15 och hade 45 000 tittare (enligt mms.se). Det efterföljande kockprogrammet med Jamie Oliver hade 40 000 tittare. Sedan lämnade tittarna under Guds hus då endast 25 000 tittare såg, för att en timme senare hitta tillbaka till Flipping out som samlade 30 000 tittare.

I en sådan kontext är det inte konstigt att tv8 tidigarelägger Guds hus. Nu slipper man ett jättedipp mitt i tablån och får istället chans att bygga upp tittandet under kvällen.

Men oavsett det känns det, som sagt, sorgligt. På många plan. Att man inte lyckades med programmet. Det är nu ett konstaterande från kanalen och, desto mer avgörande, tittarna.

Det blir nu också spännande att se Sturmarks gudlösa tv i kväll. I programmet "Sturmark möter" träffar han kändisar som berättar om deras relation till Gud och kyrkan. Alla med den gemensamma nämnaren att de tycker Gud och kyrkan är dålig.

Det är religions-tv från ett annat perspektiv. På ett annat sätt. Med ett annat upplägg. Kommer det fungera? Finns det ett intresse?

Rent teoretiskt borde det vara så. Inte minst utifrån hur fascinerande det är att följa en man som drivs av ett sådant religionshat att det nästan blir religiöst. En slags 2000-talets Saulus, om man vill dra en religiös växel på det hela.

Imorgon får vi tittarsiffrorna och vet vad svenska folket föredrar. Det blir en tv8-death match mellan religionsprogrammen.

Jag fick ett brev i dag. Någon har läst LäsarDagen i papperstidningen,  inte riktigt hängt med i de digitala termerna men förutsatt att det är väl som vanligt - bara att posta ett brev?

LäsarDagen blir analogt, och jag kan inte annat än tycka att det är väldigt sött. Samt göra ett undantag.

Sarah Palin pustar ut efter en lång presidentvalskampanj. Hon har återgått till sin guvernörsvardag intervjuas om tiden som gått. Hon får själv välja plats. "Varför inte på ett kalkonslakteri?", säger hon.

Sagt och gjort. Kamerateamet kommer och plötsligt står hon framför en brutal kalkonslakt och droppar meningar som "Valkampanjen har stundtals varit brutal" och "Det är kul att delta i någon som inte är så tungt och som inbjuder till kritik".

Det är en tre minuters uppvisning av total omdömes- och aningslöshet.

Vi har skissat vidare på ny layout för Dagen.se

Och har kommit en bit på vägen. Ni får nöja er med skärmdumpar än så länge.

Vi har två förslag på strukturer:

Version 1 (klicka på bilden för att se större bild):

version 2 (klicka för större version:

Skillnad mellan ettan och tvåan är hur vi placerar olika spalter. I den senare versionen har vi trängt in den nuvarande högerspalten tillsammans med mittpuffarna. Och satt den nuvarande vänsterspalten till höger

Och jag önskar egentligen synpunkter på allt. Vad tycker ni? Vad är dåligt? Vad är bra?

Blir det för randigt med så många spalter? Blir det otydligt?

Maila eller kommentera vad du tycker!

(och, nej, det kommer inte vara tomt där uppe i sidhuvudet bredvid Hasse Boströms citat. Men vi är inte riktigt säkra på vad vi ska lägga där. Förslag?)

Bläddrar igenom min mobiltelefon och hittar den här bilden. Den är ifrån helgen. Jag åker någonstans utanför Huskvarna och ser en skylt jag inte sett förut. Jo jo, på bild och i tidningen, men aldrig på riktigt! Och jag fascineras mycket av denna asymmetriska skylt. Ovala nollor i bredd. Det känns utomlands, som en ny era inletts. Det känns som framtiden.

Och av någon anledning känner jag mig plötsligt nödgad att stanna bilen och föreviga detta tillfälle.

Jag skickar bilden till en vän, men inser först nu hur oproportionerligt uppspelt jag är. Samt att jag uppenbarligen behöver komma utanför Stockholms tunnelbanenät oftare.

Rickard Palm. Ni vet säkert inte vem det är på rak arm. Men om jag säger Rapport-ankaret som tvingades raka av sin mustasch? Då vet i alla fall fler vem han är. SVT tvingar honom nu bort honom från dagssändningarna. Och detta kan vi givetvis inte acceptera. En av den moderna tidens största nyhetsankare. En person som, genom att blotta sina felbarheter, blivit legendarisk. Redan nu.

Som när Rickard tycks få en blackout:

Eller när Rickard inte kan hålla sig från att lägga en kommentar efter ett inslag:

Eller när Rickard råkar referera till Jordkaka istället för... Jordbävning.

Eller, till sist, för att du trodde att du var snygg i mustasch:

Vi älskar ju dig, Rickard Palm, just för att du är felbar. Lämna oss inte. SVT, tvinga oss inte se på andra nyhetsprogram. Please.

Uppdaterad:
Missa inte heller det här:

Jag hade egentligen tänkt att ha med den här i veckans länkar. Men den är lite för bra, lite för viktig, för att bara noteras.

Det är Adventistbloggen Evangelisk-Progressiv Adventism som i bloggposten "Kaffe!", signerad PA, skriver alldeles lysande.

Adventisterna har gjort hälsa till sin profilfråga. Leva sunt och säga nej till exempelvis kött och kaffe. Det är i alla fall vad vi vet om samfundet (ungefär som att vi vet att Frälsis lagfäst att gitarrer ska hållas i hakhöjd).

Men i bloggposten uttrycker PA hur trött han är på detta hyckleri. Kaffe har blivit en symbolfråga. Man kan dricka vilka teer med vilka gifter som helst. Överkonsumera socker eller jäsa framför tv:n utan att någon bryr sig. Bara man inte dricker kaffe.

Själv är han en del av underground-adventisterna. De som dricker kaffe i smyg. Som smusslar och använder kodnamn för kaffet ("brasilianska örtte")för att inte bli påkomna.

Men PA är trött på att vara rädd.

"Rädd för att bli fördömd och kritiserad av de medvandrare som insisterar på att man inte ska dricka kaffe."

Och inte minst - över att hans kyrka distanserar besökare som bygger sitt sociala liv kring drycken från kaffebönan. PA sätter fingret på något oerhört viktigt när han skriver:

"Om folk ska stöta sig på något hos oss, så låt i så fall Kristus bli deras stötesten, inte våra mat- eller dryckesvanor."

Jag anar till och med en form av halsbrytande mod när han sedan deklarerar:

"Till dig som också tar dig en kopp emellanåt: Kom ut ur garderoben, och ta kaffemuggen med dig[till kyrkan]! Låt bryggarna puttra i kyrkan, eller ställ åtminstone fram det frystorkade kaffepulvret!

Och du som inte trivs med tanken på detta: Jag förstår att det känns avigt. Men jag ber dig: låt mig få vara mig själv. Låt mig även här få uppleva kärlekens fullhet och slippa vara rädd. För min del lovar jag att respektera ditt val av varma drycker, och jag lovar att medverka till att vi alltid serverar ett brett utbud av örtteer till alla dem som inte dricker kaffe."

Det kan upplevas komiskt, på många sätt. Att det kan bli ett sådant ståhej kring vanligt kaffe. Men bloggposten pekar på något allvarligt. Där vi kan byta ut kaffet mot andra saker. Den pekar på en hycklande kyrka som snabbt bestämmer sig för att vissa synder, varor, drycker och beteenden, är mer syndigt än andra. Om hur en kultur av rädsla byggs för att inte bryta mot mönstren.

I det sammanhanget blir det närmast vackert att läsa om hur PA vägrar fortsätta låta sig kuvas.

Jag älskar meningen om att Kristus måste få vara stötestenen för den som söker sig till Gud - inte våra fåniga regler. Tänk om vi kunde tillåta mer av det. Att låta människor vara som de är. Låta deras liv, deras värderingar formas av sin gudstro istället för att pressas in i kyrkans former. Så de blir som oss. Sådana vi förstår.

Det är lätt att säga. Att människor får komma som de är. Men när de inte anpassar sig efter våra dryckesvanor (oavsett om det är kaffe, lättöl eller alkohol), våra värderingar (abort, homosexualitet eller äktenskap) eller former (sånger, klädstil eller tal) blir vi nästan arga. Förnärmade.

Kyrkan har ett problem här. Och för mig belystes det på ett fantastiskt målande sätt genom att använda ett för mig så avlägset exempel som "kaffe". Läs hela bloggposten. Och fundera på vad som händer om du byter ut ordet "kaffe" mot något från ditt sammanhang.

http://evangelisk-progressivadventism.blogspot.com/2008/10/kaffe.html

* Domprost Åke Bonnier har varit i S:ta Clara kyrka och predikat. Han menar att S:ta Clara representerar en mer karismatisk och evangelikal kristendom med stora skillnader i Bibelsyn mot hans egen. Vilket samtidigt gör honom fundersam:

"Jag förstår att människor dras till S:ta Clara och kan på en gång vara fundersam över att den evangelikala traditionen är den som växer mest av kyrkotraditionerna i världen."

* Flower Street Café tipsar om hur du kan uppleva Kinas censur på internet. Via en Firefox-applikation (ett program) du installerar kan du uppleva hur det känns att surfa runt på ett censurerat internet.

* Mackan Andersson ironiserar över det faktum att Svenska Bibelsällskapet delar ut sitt eget pris - till sig själva. "Jag tror att jag ska börja dela ut pris till mig själv också och se ifall jag kan få media att nappa på det."

* SSU har gjort en ganska ful video om äktenskapslagen. Mest för att undergräva sittande regering. Det fula handlar inte om kvaliteten, utan om guilt by association där Reinfeldt blir en nickedocka till Phelps.

* Apropå landsledare och Youtube så har Obama börjat adressera nationen varje vecka - på Youtube.

* I tider där det pratas mycket om artister och författare som förfasas över nedladdning är det synnerligen intressant att se att Monty Pythongänget nu lägger ut sitt bästa material på Youtube. Helt gratis. Varför? De tror helt enkelt att det kommer få fler att köpa deras fullängds-dvd. Och jag tror de har rätt. Se deras fantastiska video om saken här.

* Johan Stenberg gör, med glimten i ögat, en genusgranskning av Dagen.se. Det är roligt. Men i det komiska sätter han också fingret på något ganska besvärande. Framförallt när det gäller nyheter och bilder på Dagen.se:s etta. Jag/vi försöker tänka så aktivt som möjligt på det där. Att bildsätta med kvinnor så fort det är möjligt. För en mansdominerad värld (och kyrka) fortsätter att vara mansdominerad om vi inte aktivt ger kvinnor plats. I de små och stora sammanhangen. Det var därför vi, på kvinnodagen i mars, bildsatte Dagen.se med uteslutande kvinnor. Det var inte lätt, men det gick. Och vi behöver fortsätta påminna oss om att sluta göra det så lätt för oss.

* Hackers är på gång. Via Beta alfa läser jag hur skivbolaget EMI hackats och via Infontology ser jag att Axe är hackade. Men de verkar inte bry sig. De är, flera veckor senare, fortfarande hackade.

Jag hittade en röd tröja! Släkten ryckte ut och skrapade fram en från längst ned i någon byrålåda. Mycket skönt.

Det var en trevlig kväll förresten. En hel del intryck om kristenkultur sköljde över mig, som jag gärna delar med mig av en dag då jag inte behöver örfila mig för att orka blogga ytterligare en mening.

Så, kvällen. Trevligt, men lite inte alls så mycket interna skämt som jag hade väntat mig.

 Hade trott på en del moderatorgliringar, kanske att någon av de mest aktiva användarna skulle hyllats eller att det skulle diskuterats varför deras maskot Angelos tröja inte täcker magen.

Det sistnämnda tog jag förresten själv upp när jag satt i någon slags intervjuposition på scen. Jag tänkte att det skulle visa lite hur insatt jag var. Men uppenbarligen var jag den enda som överhuvudtaget noterat att naveln syntes. Skämtet föll lite platt, kan jag tycka, vilket även gjorde att jag inte valde att gå vidare på att glipan dessutom ser ut att avslöja ett graviditets-ärr.

Jaja. Tough crowd.

Det var kul i alla fall. Och det kändes viktigt att vara på plats för att uppmuntra när kristenprofilerade företag vågar satsa på nätet och på unga. Det har Crossnet verkligen visat att det vågat, när nu Flow fyller fem år.

Roligt också att träffa några av er läsare! Det borde man göra oftare.

Well, nu somnar jag. Godnatt.

Uppdaterad: Här hittade jag bilder på mig själv och min röda tröja

Och här överlämnar jag vår present

CrossnetFlow-fest i dag som sagt. Och jag står och kliar mig i bakhuvudet framför garderoben. Det är dresscode röd och jag inser att jag inte äger ett enda helrött plagg...

Vem gör det 2008? Jag tror det var i mitten på nittiotalet rött fungerade som snygg-plagg. Möjligtvis också 2002.

Men, men. Det blir ju ett marknadsmässigt genidrag om de lyckas få alla klädda i Flow-rött. Och man vill ju inte vara en partypooper. Så nu blir det en sväng förbi Intersport innan kvällen.

Är det någon mer som ska dit? Ser fram emot att skaka hand.

Nu har jag kommit över ytterligare ett fint exempel på reklam skapat i kristna sammanhang.

Det är Crossnet Flow, ett kristenprofilerat community, som ska ha femårskalas i helgen. I samband med kalaset har man gjort filmklippet nedan.

Det är, i all sin enkelhet, väldigt funktionellt och bra. Utan att tråckla in sig i svårbehärskad teknik skalar man av och lyckas få en pampig känsla. En känsla av att man är del av något större. Inte minst genom den sköna voice over-rösten som snarare än att bli töntig ger kvalitet.

Bra jobbat Crossnet Flow! Och självklart kommer jag vara på plats på festen för att fira att ni under fem framgångsrika år lyckats samla kristna över hela Sverige på nätet. Det är ett sant konststycke. Och kräver både förstånd, fingertoppskänsla, uthållighet och mod. Grattis!

Jag måste fortsätta och visa reklamen som Frälsningsarmén i Visby gör.

För jag tycker de lyckas.

Jag skrev om det tidigare här, och fick i dag se deras uppföljande affisch. Kolla (och klicka på bilden för att förstora):

Sådana här grejer gör mig så genuint glad (eller välsignad som vi frikyrkisar ibland kan säga). Dels över att se hur begåvade människor får möjlighet att göra det de är bra på i kyrkan. Men kanske ännu mer när gåvorna inte handlar om musik, drama eller god retorik.

Musik och tal har nästan strypt alla andra gåvor. Är du omusikalisk och blyg på scenen är det nästan svårt för din kreativitet att blomma i kyrkan. Vi verkar helt enkelt inte veta hur vi stimulerar eller uppmuntrar dem som inte kan vara ett inslag i den traditionella förmiddagsgudstjänsten.

Det är så klart inte så överallt (vilket ovanstående är ett lysnade exempel på). Men jag tror vi skulle må bra av att kreatörer, inte minst inom kommunikation och media, uppmuntrades och stimulerades mer. Inspirerades.

Webbmänniskorna. Reklammänniskorna. Filmmänniskorna. Ge dem utrymme, köp dem utrustning. Och se hur det budskap vi vill presenteras plötsligt paketeras på ett sätt som blir till enorm välsignelse.

Mitt favoritexempel på det här kommer från min vän Kristofer. Det är, i mina ögon, ett sant underbarn. Helt självlärd, men med ett brinnande intresse, har han experimenterat sig fram mellan webb, video och design. Och det blir bra. Riktigt bra.

När jag riktigt behöver inspiration och känna lite hopp för ett dammigt kristensverige går jag in på youtube och tittar på den introfilm han gjorde inför Frälsningsarméns kongress 2007. Det är bra. Riktigt bra. Och jag blir än en gång påmind om hur mycket välsignelse vi förlorar genom att envisas att inte försöka ta till vara på och nära nya uttryckssätt.

Kolla:

Jag tänker att vi kanske kan börja lyfta mer goda exempel här? Har du gjort ett bra klipp? En bra affisch, annons eller en edgy hemsida? Maila mig (adress finns till vänster) eller skriv en kommentar.

Äh. Jag kan inte hålla mig från att än en gång visa er veckans serie från Parsmo. Han överträffar sig själv än en gång!

När vi nu är i farten och tipsar om saker du kan ha på din blogg får jag ju inte glömma vårt senaste tillskott.

Sedan länge kan du lägga in en widget med de senaste nyheterna från Dagen.se.

Lägg till den här koden i någon sidebar:

<script type="text/javascript" src="http://www.dagen.se/extra/nph2.asp?antalet=8&tableWidth=180" ></script>

Så ser det sedan ut såhär:

Men efter att några bloggare efterfrågade att även få Dagen.se:s mest lästa artiklar som widget knåpade Linus ihop den här också:  

Och för att få den koden och kunna klicka och känna lite på de här grejerna kan du gå in och kika här.

Har ni sett det nya här intill bloggarna? I en liten ruta syns det vad andra bloggar senast har skrivit om den blogg du besöker.

Både till höger, via knuff.se:s widget, och under varje bloggpost (syns när man klickar fram kommentarerna) finns Twingly på samma sätt som under vanliga artiklar.

Det kan ju tyckas konstigt att vi använder oss av Knuffs länkwidget när Twingly har en likadan. Men vi vill helt enkelt lyfta Knuff.se så mycket vi kan. Det är en suverän sajt som behöver upptäckas av så många som möjligt. 

Sajten (som för övrigt rankades som 39:e bästa sajten 2008) plockar upp vad bloggosfären skriver om varje dag och dess startsida blir en löpsedel över de mest bloggade nyheterna, böckerna, youtubeklippen och så vidare..

För att din blogg ska synas hos knuff.se (och i listan härintill) behöver du pinga knuff. Det gör du antingen via nyligen.se, eller (kanske ännu hellre) via den fantastiska lilla tjänsten RSS-ping. Läs mer om den (och andra sätt att hjälpa din blogg få spridning) här.

För övrigt tillhandahåller Knuff.se widgetrutan gratis, så du kan lägga in den på din egen blogg. Läs mer om det här.

Hejsvej.

Jag önskar tips på en mat- eller bakblogg. Allra helst skriven av en kristen bloggare. Bloggen behöver i övrigt inte innehålla något kristet tema/ämne.

Någon som har ett tips? Maila eller skriv i kommentarsfältet nedan.

Tack, tack.

Då har det skett. Dagens ledarblogg har nu tagit ett (historiskt?) steg ut i bloggosfären.

Dessutom förstärkt med Dagenkändisen Birger Thureson.

Hälsa dem välkomna på:

http://dagen.se/blogg/ledarblogg

Läs mer:
Så var födslotiden tills i dag: Dagens senaste bloggtillskott

Vi lägger en sista hand nu på Ledarbloggen, och öppnar den efter lunch. Spännande!

När man är ny i en stad, som jag varit några gånger, och ska söka sig till en ny kyrka är det alltid påfallande hur dåliga kristna är på att ta hand om nya. Antingen betraktas jag som ett nödvändigt ont, eller så blir man ett missionsobjekt. Och nu pratar vi bara om kyrktorget. Att sitta i inne i kyrkan och, ensam, resa sig upp och bli "hälsad välkommen offentligt" eftersom jag är ny är bland det obehagligaste som finns.

I klippet nedan har man gestaltat hur saken hade sett ut om det, istället för kyrka, hade handlat om ett Starbucks. Och det blir fullkomligt briljant!

Guds hus lyfte sig något från premiärprogrammet. Men man har fortfarande ett stort problem: Jag hittar ingen anledning att fortsätta titta.

Efter att ha sett Guds hus en andra gång, den här gången live tillsammans med Dagenläsarna, vill jag med risk för att vara tjatig kommentera igen. Dels för att jag tyckte programmet den här gången höll högre kvalitet. Men också för att det för mig blev ännu tydligare var de riktigt tunga problemen ligger: Upplägg, idé och berättande.

Det är spretigt, vilket på ett sätt kanske är en bra spegling av en kyrkas verksamhet. Men när det ska översättas rakt in i ett tv-koncept blir det svårt. Jag behöver en kärna, något återkommande, ett syfte. Jag behöver förstå varför vi tittar på programmet. Och det gör fortfarande inte.

Det finns element i programmet som är riktigt bra. Alphagrupperna känns fortfarande väldigt spännande. Likaså medlemmarnas funderingar kring både liv och Gud. Men det hinner aldrig blir mer än skrap på ytan.

Tänk om man istället hade gjort ett program där man varit tydligare i sitt urval. Om man hade begränsat sig till Alphagruppens sökande. Följt dem i åtta veckors sökande efter Gud. Följa dem under veckorna när de funderar. Hur de tänker hemma, under alpha-samtalen, tillsammans med sina vänner vid sidan av.

Eller om vi uteslutande fick se kyrkan ur medlemmarnas perspektiv. Krypa nära inpå Therese och Pär, inte bara i intervjuer på något lunchställe, utan även i kyrkan. Strunta i tv-gudstjänster och istället lägga kameran på axeln och följa hur det är när man kliver in i kyrkan. Känslan. Varför man hälsar på vissa och sätter sig långt fram. Eller hälsar på andra och istället sätter sig långt bak, om det nu skulle vara så. Om man tycker sämre om vissa lovsånger. Eller lovsång överhuvudtaget. Eller om man gäspar under predikan. Eller ständigt viskar "amen".

Jag vill krypa nära inpå! Lära känna. Förstå. Även de konflikter som (givetvis) uppstår.

Men istället hoppar vi runt så mycket bland så många, att jag blir trött. Det blir för putsat och förenklat. Det blir informationsprogram. Och jag vill stänga av.

För jag förstår inte vad det är jag ska följa.

Läs mer:
* Läs bloggposten om premiärprogrammet "Guds hus floppade".
* Se programmen i efterhand.

Uppdaterad: Programmet är nu slut, och chatten är stängd. Tack för den här gången!

* Mackan Andersson gråter, och skriver veckans viktigaste bloggpost.

* Jean-Claude Van Damme har sett helandets kraft. För sin hund.

* Såhär i fildelning och spotifytider är följande citat från veckan intressanta.

- Johan Rheborg fattar inte varför han ska skriva på artistuppropet i DN, och skulle mycket hellre signa upp sina verk hos spotify.

- Ace of Base är på väg tillbaka till rampljuset. Med tanken att låta sina fans mixa deras låtar. De släpper allt sitt grundmaterial på nätet och så får vem som helst göra vad som helst med det. Som motsats till hetsjakten efter fildelare sägr Ulf Ekberg: "Jag har hellre hundra miljoner människor som lyssnar på min musik gratis än 100 000 som köper min skiva. Jag kan tjäna mycket mer pengar på de hundra miljonerna". Läs mer hos Bison.

* En pastor i Washington, USA, ger i dag en predikan där han utmanar sin församling att ha sex sju dagar i sträck. Han gör det med bakgrund av de senaste veckornas snack om finanskrisen, samkönade äktenskap, och högre skilsmässotal. Han hoppas att hans predikan kommer att vända allt "whining to whoopee".

Tack för alla kommentarer och uppmuntran i förra posten! Tyvärr räckte presenterna inte till alla. Men om jag kommer över fler fortsätter jag dela ut i den ordning kommentarerna har kommit.

Men för er som har fått - vad tror ni om att dela med er av er bästa låt?

För det är lite av grejen med det här programmet. Att dela med sig av låtar, låtlistor och hitta ny musik.

Så jag har skapat en låtlista där jag börjat med att lägga ned min bästa låt just nu. Klicka på länken nedan och spara sedan ned din bästa låt (drag and drop eller högerklicka och "save to"). Här är låtlistan: http://301.se/latlist

För övrigt: Guds hus i kväll och jag öppnar, som sagt, en chatt här strax innan 19.00, så ser vi tillsammans och tycker till.

Det blir spännande.

En vecka av glada besked håller på att lida mot sitt slut.

Men jag har funderat på vad vi kan göra för att riktigt fira av att vi är fjärde bästa dagstidninggsajt. Och svaret kommer lika enkelt som självklart: Presenter!

Så nu, kära Dagenläsare, har jag fixat den perfekta presenten, som kommer att ge massor av glädje: Spotify!

Jag har skrivit om musiktjänsten förut, och har nu lyckats komma över ett gäng invites.

Det handlar om en gratistjänst, som ännu inte har släppts till allmänheten men som fullkomligt revolutionerar hur vi lyssnar på musik i framtiden. Genom ett program som spelar musik lika snabbt och enkelt som om den fanns på din dator, får du tillgång till all världens musik. Ditt musiklyssnande kommer aldrig bli detsamma.

Så. Ta emot denna fantastiska gåva från oss. Tro mig, det kommer förgylla en redan fantastisk vecka!

Skriv en kommentar nedan med din mailadress så skickar jag en inbjudan.

Uppdaterad:
Tyvärr är presenterna nu slut

Har ni sett?

Det är en fantastiskt papperstidning i dag. För 20 000 pappersprenumeranter har fått en webbsida hemskickad till sig.

Hela papperstidningen Dagens förstasida har gjorts om till en webbsida. Och det är något av det läckraste jag har sett. Kolla:

Även inne i tidningen finns en idolbild att klippa ut och hänga upp:

Och självklart är allt beroende på den fantastiska placeringen som innebär att vi är Sveriges fjärde bästa dagstidningssajt. Förstår ni hur stort det är? För mig själv tror jag det sjönk in i går kväll då jag kom hem, kunde sitta tyst lugnt och bara tänka. Jag kunde inte sluta le. Vilken resa det har varit!

Nu ska jag in till redaktionen efter en välbehövlig sovmorgon.

Läs intervju med mig, IDG och Sandlund här. Läs om varför pappersDagen valde att göra en webb-etta här. Och missa inte heller den intressanta cyberreligion-forskaren Jan Svärdhagen som menar att Kyrkan ofta är snabb ut på nätet, men haltar i strategier.

Ni anar inte.

Morgondagens papperstidning är helt, helt galen.

Vi firar webben, kan man säga.

Och jag har aldrig sett en papperstidning utgöras på det här sättet. Det är...ja, ni får se själva.

Jag återkommer med bilder imorgon.

Vilken kväll! Jag är helt tagen. Sitter och försöker smälta. Läser massor av gratulationsmail och sms. Och njuter. Jättenjuter.

Dagen.se har i kväll ansetts vara landets 29e bästa sajt. Alla kategorier. Bättre än sökmotorn Sesam. Bättre än bloggportalen Knuff. Bättre än Tradera. Bättre än mediesajterna Sveriges radio, TV4, Expressen, Canalplus och Svenskafans. Bara tre placeringar efter Aftonbladet.

Festen på Sturecompagniet var spännande. Jag var helt inställd på att vi skulle hamna någonstans bland 100-90. För varje sajt som presenterades steg pulsen och när vi var över 50 och vi fortfarande inte presenterats skakade jag bara på huvudet. När vi var på 35 började jag känna oro för att det blivit något fel. Att vi råkat få Dagens nyheters inbjudan. Att vi inte fanns med på listan.

Men så kom vi. På plats 29. Och nu sitter jag här och nyper mig själv i armen. Försöker få det att sjunka in. Är glad, glad, glad. För ett fantastiskt erkännande. Av ett långsiktigt och mycket hårt arbete. Inte av externa konsultfirmor eller kortsiktiga punktinsatser. Utan av en liten redaktion som haft som mål att vinna förtroende hos Dagens läsare.

Så här lyder Internetworlds nominering: